Livet i Villa Villekulla

Vi fikar på altan och Carmen Ly tjatar som vanligt. Hon har knapt tid o andas. Hur orkar hon tänker jag. Har hon inte ont i käken senare ?? Plötsligt börjar hon  prata allvar käns det som. Dags o lyssna.

Carmen Ly: Mamma, mitt tå blöder.
Jag: Ojdå.
Carmen Ly: Min ben syns igenom.
Jag: Ahah.
Carmen Ly: Min ben har blivit igenomsynlig.
Jag: Hm ??
Carmen Ly: Mitt blod har tagit slut och nu har benet blivit genomsynligt.
Jag: Men då har du ju blivit en Superhjälte.
Carmen Ly: Det finns inga superhältar.
Jag. Ja, men det finns ben som bli igenomsynliga ??
Carmen Ly:Ja, fast nu har blodet runnit tillbaka.
Jag: Vad bra då. Då är dagen räddad.
Caren Ly: Mamma. Kan man dö av myggbett.
Jag: Hm ??

..och så där kan det fortsätta tills jag stänger av höraparaten och lämnar min hologramm kvar för att nicka i de viktiga ställen.