JAG MOT JÄTTE RÅTTAN
Det har varit tufft o dela mitt hus med en jätte råtta. Hela livet har snurrat runt denna råtta. På morgonen har det tagit mycket kraft o mod att våga gå från sovrummet in till resten av huset. För någon konstig anledning tror ju inte lilla jag att jätte råttan ska komma in i sovrummet. Hur det nu går i hop sig vet jag inte.
Efter jag har gått ur sängen på morgonen går jag vidare till sovrumsdörren. Då sträcker jag ut armen så att jag kan tända hallampan. Jag får definitivt inte nudda gålvet innan lampan är tänd.Hur ska jag annars se var jätte råttan är? När lampan är tänd då trampar jag på golvet med båda fötterna så mycket jag orkar och går då vidare till toaletten samtidigt kollar jag runt efter jätte råttan. Det kan ju inte vara svårt o missa honom. Han är minst 5 m lång + dubbelt så lång svans.
Väl vid badrumsdörren sträcker jag ut handen försiktigt , tänder lampan och då trampar jag på gålvet innan jag går in till toaletten. Vid badkaret knackar jag på det med en gålvborste bara för säkerhets skull. Jag låvar att vid det laget har pulsen börjat o slå minst dubbelt så fort. Och har jag hört något ljud har jag dött i hjärtinfarkt flera gånger om.
Efter jag har gjort allt som ska göras i en badrum trampar jag vidare till köket. Där smyger jag med handen längst väggen igen och då trampas det på gålvet och knackas på alla köksskåp igen. Som bonus sätter jag på radion. Vad annars än hårdrock skulle skrämma ihjäl den jätte råttan? Vem vet han kanske dör i hjärtinfarkt ? I bland måste man ju ha tur.
Och så där har jag gått och trampat med fötterna och haft volymet på topp. Hela mornarna har gått åt råttspaning. Har känt mig faktiskt som en FBI agent. På dagtid har jag inte varit rädd för råttan ja förutom under diskbänken då.. ja o kanske i badrummet då.. ja vem försöker jag o lura jag har ju hållit på så här nästan dygnet runt.
Nu är det ju så att denna jätte råtta såg jag bara en gång flera veckor sedan och den jätte råttan är ju bara en liten mus, men det har ni ju redan förstått så klart. För ni är ju förståndiga människor. Inte som jag som är rädd för en mus liten som en brödsmula och går runt och trampar på gålvena och knackar på dörrar. För faktum är att om våra blickar skulle mötas igen, min o jätte råttans, kommer han springa fortare än mig. För jag, jag kommer inte springa alls. Jag kommer o stå där förstenad och gapa efter luft. För oavsett hur stor denna mus-råtta varelse är i den verkliga livet fortsätten den vara 15 meter lång JÄTTE RÅTTA i mitt villa villekulla liv.
ps
den råttan har jag hört om till leda. Den blir bara större och större. Nu har hon lyckats att få carmen lika modig som mamma så nu är det två jältar som fjantar runt efter JÄTTE RÅTTAN. Ja jösses ni skulle se dom
mannen
Jag känner med dig, men tyvärr måste jag säga att jag inte är det minsta rädd för små möss. Men det förstås, jätteråttor är ju en aning värre. Lycka till med jakten:D