Livet i Villa Villekulla

Jag är lite vrång idag, men bara puttelite
Mannen ringer klockan sju på morgoinen..


MANNEN: Är du vaken ?
JAG: Nej, jag går o pratar i sömnen.
MANNEN: Ja, ja men du är vaken nu kanske ?
JAG: Det vet man alldrig.
MANNEN: Neheh och vem ska veta det då?
JAG: Tänker inte säga.
MANNEN: Neheh. Är du lite vrång idag ?
JAG: Det är jag inte alls. Du är dum.
MANNEN: Men du kanske älskar mig ändå?
JAG: Det beror nog på hur man tar det .
MANNEN: Och hur menar du nu då?
JAG: Om du har tänkt o jobba länge idag  kan kärleken ta slut kanska snart, men om du har tänkt o komma hem snart med bakverk då kan kärleken räcka kanske ett tag till.
MANNEN: Men jag har ju inga pengar med mig.
JAG: Ja , det är väl inte mitt problem. Är du inte en man ? Du kan ju lossas att du är MC Gayver.
MANNEN: Vad då ? Ska jag göra en flyplan av en fickkniv o baka tårta av en russin ?
JAG: Det är väl inte så mycket begärt eller ?
MANNEN: Nej, jag får väl fixa en bakelse då.AH så typisk dig o lindra mig ront fingret..
JAG: Jag ? Ja är helt oskyldig. Jag försöker bara hjälpa dig. Jag är jätte snäll.
MANNEN: Jag tror inte att folk fattar hur jag har det.
JAG: Det är tyr det annars skulle de anmäla mig för MAN plågeri?
MANNEN: Ja du ser. Det kanske finns snälla kvinnor där ute.
JAG: Knappast.

Ringer till mannen en halvtimme senare  o läser våran samtal innan jag ska publicera den..

MANNEN: Ja så har jag det.
JAG: Du har det mycket, mycket värre ju enligt dig.
MANNEN: Ja men det kan du inte skriva. Då polisanmäler de dig. Och vem ska då ta hand om mig?
JAG: Vad då ? Du är väl man o kan ta hand om dig själv ?
MANNEN: Du har gjort mig handikappad ju.
JAG: Jag ??
MANNEN: Innan vi träffades överlevde jag ju utan dig, nu vet jag inget o kan inget.
JAG: Ja precis ÖVERLEVDE. Nu har jag fått ordning på dig o räddat resten av kvinnofolket från en förvirrad man.
MANNEN: JA ÄLSKLING.
JAG: Glöm inte bakelsen.
MANNEN: JA ÄLSKLING.