Livet i Villa Villekulla

Jag lovade fortsättning i dag så här kommer en liten, liten del för klockan har hunnit o bli alldeles för mycket. Förresten lever tandläkaren fortfarande och jag har fått en fin vit framtand.
Men nu fortsättningen....

 En märklig sak händer en människa när man träffar sin tvilling själ. Två personer blir en. Man vet vad den andra kommer o säga innan han eller hon ens har sagt det. Man vet vad den andra tänker utan att några ord lämnar ens läppar. Man känner varandra ut o in och lite till. Man känner varandras dåliga och bra vanor och accepterar de. Man känner hur den andra andas och med varje andetag andas man in kärleken. Men ibland vet vi inte när vi har hittat den stora kärleken inte ens när den  stirrar oss i ansiktet. Vi känner inte igen vår tvillingssjäl för ibland kan den gömma sig i de fulaste skjortorna och bakom de största glasögonen.. men om man väntar ett tag och öppnar sig för möjligheter kommer ens tvillingssjäl visa sig för vem den är och då är det bara hoppa på tåget innan det är för sent. För den riktiga kärleken, den kommer inte ofta och tåget, den kommer kanske  bara gå ett enda gång per hundra år. Det är lite som med SJs tågar, man vet aldrig när de åker och aldrig när de kommer fram. Vi borde kanske klaga till herren där uppe...

 Den där natten när jag träffade herr GARFIELD höll jag på o missa denna tåg. Min tvillingsjäl var gömd bakom stora tänder och en ful tröja och lite fyllesjuk hade han också blivit  vid tolv tiden. När hockeyspelaren kom o tog min hand viskade han till mig: KOM, SÅ GÅR VI. Han bjöd mig hem till sig. Jag förklarade att jag var där med min mamma. Samtidigt kom hon  med GARFIELDS bror och jag sa att nu ska vi hem annars går jag ensam. Jag hade inte tänkt o åka med läckerbiten. Jag ville bara hota mamman så att hon skulle fatta att jag var trött o vänta på henne. Dessutom skulle jag jobba dagen efter och skulle vi hinna ta sista tåget hem var det dags o gå. Hockeyspelaren var envis och han kunde inte ta ett nej. Att en kvinna kunde tacka nej till hans storsinniga erbjudande  o få ligga med honom var inte möjligt i hans värld. Vissa har för bra självkänsla.  Han trog mig i armen och började gå nerför trapporna så jag nästan föll. Jag hade den vackra rosen i ena handen och den gick sönder i försök o hålla mig fast vid trapp räcket. Jag såg hur min mamma och de två utländska killarna kom bakom oss. Vi kom fram till garderoben ungefär samtidigt och tog på oss jackorna. Hockeyspelaren hade en taxi väntande ute och han försökte fortfarande övertala mig. Jag såg på GARFIELD att han blev lite desperat så han tog en taxi till mig o min mamma och sa att  han betalar vår hemresa. Jag förklarade att vi ska åka tåg, men han nästintill puffade mig i taxin och betalade chauffören i förväg. Det var alldeles för dyrt tänkte jag för taxi åker man inte varje dag i mitt hemland. inte ens varje år ska ni veta. Jag kände mig extremt dålig att jag hade gått med på det, men samtidigt lite glad. GARFIELD var rädd att jag skulle följa med hockeyspelaren och det ville han inte. Innan vi åkte i väg hade mamman och garfields bror bestämt en ny träff dagen därpå. Dock ville hon inte gå ensam och ville att jag skulle följa med. Tänk o vara barnvakt åt sin egen mamma, men hon var duktig o  överta mig så jag  sa ja och killarna skulle hämta oss dagen därpå Vi böt telefonnummer och i samma veva måste även hockeyspelaren fått mitt nummer. Han blev irriterad att han inte fick sin vilja igenom, smällde igen taxidörren och åkte i väg. Mamma och jag satt i vår taxi och åkte mot Keila, staden vi bodde i. På vägen hem snurrade 1000 tankar i min huvud. Samtidigt  ringde mobilen...Jag svarade..det var hockeykillen...