SORGEN O GLÄDJEN
Jag började tänka.. Det är februari igen. Månaden för både glädje o sorg. Månaden vi träffades. Månaden vi gifte oss och månaden vi miste våra små som var inte mera än bara två små prickar med var sitt dunkande hjärta.
Hur många år det än går minns man alltid de. Hur små eller stora ..foster eller barn.. det spelar ingen roll. Man minns ändå. Och sorgen . Den är stor, men man lär sig o leva med det. Man accepterar. går vidare och glädjas för det man har. Men sorgen.... den finns kvar.
Tack!!
Jag usch för att mista ett litet mirakel, det gjorde jag och sambon förra året. Var i vecka 10. Men man går vidare men som du säger så glömmer man inte...