Livet i Villa Villekulla

God morgon till er. En lång helg är bakom oss och hela fem dagar kvar tills nästa fredag. Men det brukar ju gå extremt fort.
 Vi har haft middagsgäster både fredag och lördag och sen hade vi ju vår lossas son här hela helgen. Dessutom har jag målat hela taket i övervåningen så det har verkligen inte funnits mycket tid för bloggandet, men lite har jag hunnit med i alla fall så att ni inte skulle tro att jag har dött för hur skulle ni annars kunna rösta på mig som årets mammablogg hos familjebloggarna.
Hoppas jag vinner annars kommer jag bli sur resten av året. Ok jag skojar, men det fattar ni väl.  Har upptäkt att vissa människor har dock  ingen humor. Hur kan man leva så ? Hur kan man leva utan o skratta ? Vi har i alla fall fått skratta i helgen. Man ska få skratta och allra mest åt sig själv tyckert jag. I går när vi målade  hade vi liten färg krig som slutade att jag hade en vitmålad näsa, ärmar o tröjan hade fått en ny design och mannen hade blivit blond, men bara i halva huvudet. Lossas sonen fick hjälpa till när mannen inte orkade längre så han hjälpte ju till o kasta färg på mig. Skulle jag haft batterierna laddade i kameran skulle jag ha tagit kort på mig själv så även ni skulle ha fått skratta åt mig, men som vanligt glömde jag det.
 Men nu har jag börjat babbla igen. Meningen var ju att jag skulle bara säga god morgon och fortsätta slipa väggarna. Så GOD MORGON  eller HEJ HOPPSAN som Jessica sa i morse och roligt att ni har tittat in hos mig.