28:E MARS
Nej jag har inte slutat blogga fast tanken slog mig. Har varit så nere och inte velat skriva, men både mannen och Carmen Ly har tjatat på mig att jag måste fortsätta blogga. Mannen säger att hur ska han annars veta när han är i onåd. I dag har han gått efter mig med datorn o tjatat``Ska du blogga nu ? Nu ? SNÄLLA !!``
Jag har nu inte bloggat ett par dagar. Något som aldrig har hänt förr. Jag har bloggat nästan ett år nu och inte missat ett enda dag. Det kan vara de som tycket att man inte ska berätta allt i en blogg, men det här är väl min blogg och vill man inte då behöver man inte läsa.
Det är så att jag skulle ju ha börjat med mina mediciner nu i onsdags mot min endometrios. Men mina röda vännerna kom inte. Och man måste få de innan man börjar med medicinen. Jag kände mig lätt illamående, hade ont i mannens leksaker och värk i magen. Jag trodde ju inte att jag skulle vara gravid, men man vet ju aldrig. Så typiskt mig att bli gravid när man ska börja med en behandling. Alla mina graviditeter har ju kommit i de mest oväntade stunder. När fredagen hade kommit bestämde jag mig för att köpa en test och mycket riktigt var den positiv. Tro min glädje då. Att få ett barn till vilket dröm. Både mannen och jag var otroligt glada. Mannen drömde om en större bil han får köpa och jag om alla semlor jag får äta utan någon som helst skuldkänslor. Men den drömmen var tyvär kortvarig för redan i samma eftermiddag fick jag jätte ont i magen och nere i ryggen och började blöda. Ett mycket tidig missfall heter det. Det var mycket lättare än min förra missfall. Det gjorde lite mera ont än en vanlig mens och blodde mera i första natten o dagen, men nu verkar det vara som en vanlig mens redan. Det sägs ju att 75 % av missfall händer när kvinnan inte ens vet ännu. I bland är det bättre o inte veta. Att få en tidig missfall är lättare för kroppen. Men för själen blir det lika svårt tycker jag. För mig är det i alla fall.
Så nu har jag legat o tyckt synd om mig själv, klandrat att det är säkert mitt fel och klandrat hela världen. Ni vet hur det är när man blir förbannad. Jag kanske borde inte ha druckit kaffen, flyttat soffan etc..
Mitt i alltihopa vägrade lilla Tessy äta i tre dagar. Hon ville bara dricka , men inte äta. Så klart blev jag otroligt orolig, kycklingmamma som jag är. Men nu i eftermiddags har hon ätit igen och varit på bättre humör. Min lilla mammahjärta är otroligt lättad.
Så där fick ni veta varför jag inte har besökt er. Har bara varit ledsen och allmänt nere, men man ska tänka på det positiva och vara glad för det man har säger mannen. Jag har tre underbara döttrar som uppför sig för det mesta, en ännu underbarare man som låter mig hålla på med min loppis galenskap och de bästa vännerna och blogläsarna. Dessutom bor vi ju i en ruckel som jag kan terrorisera mannen med alla mina renoveringsplaner.
Livet blir inte alltid som man vill och ibland kan saker o ting ändras fortare än man hinner o blinka.
Usch...har full förståelse för att du inte skrivit...=(