RÄTTEN O VARA FÖRÄLDER
Hur många barn en familj skaffar är upp till var o en och ingen ska behöva må dåligt att de har för många eller för lite barn. För det finns ju även de som gnäller att familjen har bara ett barn, stackars ensam rackare säger de. Och skulle det vara en kvinna som inte vill ha barn gnälls det då också. Onaturligt sägs det. Men om en man inte vill ha barn är det helt ok. Det finns gnällspikar överalt och alltid.
Det finns ingen körkort för föräldraskap. Det finns ingen test vi ska ta innan vi sätter barn till den här världen och vi får ingen stämpel på pannan att vi är godkända som föräldrar. Att bli förälder kan kännas skrämmande. För vissa går det snabt o komma in till föräldrarållen för andra tar det längre. Sen finns det de som aldrig känner sig bekväma i sin föräldraskap. Det finns de som har fått ett barn utan att vilja ha barnet. Oftast är det ju män som blir pappor utan att de har velat det. Sen finns det kvinnor som egentligen inte ville ha barnet med tycker att har man blivit med barn ska man föda den. Det finns de som skaffar barn för det känns som ett måste när man är gift. Ni vet mamma, pappa, barn, det hör ihop.
Det behövs ingen hälsokontroll för att bli med barn. En heroinmissbtukare kan bli med barn. En alkoholist kan bli med barn. Det finns de som undrar om en psykiskt sjuk förälder har rätt o skaffa barn. Vad är åldersgräns för att skaffa barn ? Kan man vara för ung ? För gammal ? Vilka psykiska o fysiska parametrar spelar roll ? Har en man i 60 års ålder rätt o skaffa barn ? Har en HIV smittad kvinna rätt o skaffa barn ? Har man rätt o skaffa så många barn man vill ?
I lagens ögon finns det inga gränser för såna parametrar för att skaffa egna biologiska barn. Borde det vara ? Om man har fött barn och inte klarar av o ta hand om den kan myndigheterna komma in o ta barnet, men föräldrarna kan skaffa ett nytt barn. Ingen som kan förbjuda de o skaffa fler om de får behålla dessa barn efter födseln är en annan femma.
Det sägs att storfamiljer är själviska och skaffar barn för sig själv. Varför skaffar man annars barn ? Det är knappast barnet själv som har bett o bli född ? Varje liv vi sätter till världen är ju för egen skull. Vi vill ha någon som liknar oss. Vi vill bilda familj. Vi vill ha ett kärleksbarn.
Sen finns det diskussion om man skaffar barn eller om man får barn. Jag tycker att barn är en underbar gåva. Jag älskar mina tjejer och skulle inte tänka mig ett liv utan de oavsett hur mycket de sätter sin stackars mammas kärlek på prov.
Det finns de som säger att människor har inte rätt o skaffa barn. Vi har inte rätt o sätta barn i den här världen med klimatförändringar, kriminalitet och våld. Men om vi tycker att världen har gått under varför lever vi vidare då ?
När MANNEN och jag träffades var det inte alls självklart att vi skulle skaffa barn. Han ville inte ha egna barn i början. Han tyckte han var för gammal och för sjuk. Han hade mycket funderingar över liv o död och vad skulle hända om han inte skulle finnas vid liv längre. Hur skulle det gå för barnen då ? Jag var mycket mera positiv . Jag tyckte inte alls att han var för gammal. Och vad gäller döden kan vi alla dö imorgon. Men jag förstog honom. Han kan inte göra allt med barnen. Han kan inte spela boll med de, han kan inte kasta de i luften och busa runt med de så mycket de vill. Men jag tycker att det är så mycket mera man kan göra med barnen, inte bara den fysiska delen. Han är fantastisk pappa och spenderar all sin lediga tid med barnen. Men vägen dit, vägen till att han skulle känna sig bekväm med tanken att skaffa barn var lång. Han var glad när jag blev gravid, men fortfarande mycket tveksam. Jag tror det var när jag fick missfall och det inte skulle bli några barn förstog han att det var något han ville ha. Något han hade längtat efter fast han inte visste. Jag hade ju Carmen Ly, men han hade ju inga egna barn. Han hade inte varit med om från början.
Nu har vi gjort om det mer än en gång och har två gemensamma barn. Livet har förändras mycket, men sjukdomen finns kvar. Det finns de i våran omgivning som tycker att vi inte skulle ha skaffat barnen. Att det är synd om de när mannen försvinner. Men faktum är att den tiden vi har i världen kan ta slut för vem som helst tidigare än det var tänkt. Hur mycket tid vi har kvar vet ingen. att mannens tid är kortare än en mans som är helt frisk är ju självklart, men vi vet inte hur kort tiden blir. Forskningen går vidare, man kommer på nya tekniker och vem vet en vacker dag kan han kanske få en mekanisk hjärta och bli så gott som frisk.
Om det har varit rätt eller fel o skaffa barnen får framtiden visa. Vi vet aldrig i förväg hur det kommer o gå för våra barn. Hur våra val kommer o påverka de.Jag tycker bara att om man börjar o tänka på vad som kan hända och inte vågar o skaffa barn kan man lika gärna sluta o leva.
För en sak är säker. Själva livet är livsfarligt och slutar alltid med döden. Det viktiga är att hur vi har levt den tiden vi har fått här på jorden. Det är kvalitet som räknas inte kvantitet.
Lev livet o njut.
Vilket rosa par? De stora fluffiga eller de lite mindre.