HJÄRTKNAS

Mannens hjärtläkare ringde tillbaka i dag(mirakel händer visste) och de pratade om hans senaste prover och vad en måttlig försämring på hans hjärta betyder framöver. Att mannen har ett medfött hjärtfel visste jag från allra första början för han har aldrig fört mig bakom ljuset. Jag visste vad jag gav mig in på. Att han var dum nog och jobbade med en förkylning 94 och försämrade sitt dåliga hjärta och fick därmed en klaffprotes får dumskallen skylla bara sig själv. Men är man arbetsnarkoman så är man.  det första året tillsammans märkte jag inte så mycket av hans dåliga hjärta. Förutom de stora högar mediciner han kastade i sig och fläkten som vi fick ha i sovrummet för han svettades så mycket levde vi ett ganska så vanligt liv. Då o då fick han gå i kontroller, cykla för snälla doktorn och ge bort sitt dyrbara blod för massa prover. 
samma år som vi fick missfall med tvillingarna började han bli mycket sämre. Men vi hade det fullt upp med alla dessa prover vi fick ge för att kunna producera vårat kärleksbarn. Jag hade nog också  fullt upp med mitt eget sorg och längtan efter ett kärleksbarn så jag märkte nog inget. Jag kanske inte ville märka. Ibland är det lossas att man inte vet. Han ville nog inte heller bekymra mig helt enkelt. Men plötsligt fick han en lunginflammation efter andra och när jag var gravid med Jessica och ambulansen var o hämtade honom redan tredje gången i ett halvårs tid visste jag att det betydde att det inte låg bra till. Men inte för ett enda sekund var jag rädd att han skulle dö. Sånt händer ju inte, man dör ju inte när man är ung. Inte ens med ett trasigt hjärta. ....
  samma vinter, tre månader innan Jessica skulle komma till världen, var han så dålig så han orkade inte ens gå 50 meter. Så pigg var han. Piggaste killen i hela kommun.
 Jag kan inte ens föreställa mig vad som pågick i hans huvud, vilka tankar han hade och vad han oroade sig över. Det var ganska körigt där ett tag, men på något sätt var jag lycklig ändå. Jag vet inte hur eller varför men jag kände att allt kommer o ordna sig. Jag är kanska blåögd av mig, men jag hade aldrig ett enda känsla att nu är det kört. Ett tag var läkarna på hjärtbyte planer, men de bestämde att det får bli en pacemaker så länge. Första operationen misslyckades och vi fick vänta ännu en månad tills de skulle försöka igen. Samtidigt upptäkte barnmorskan  att våran lilla Jessica va något busig i magen och vägrade o vända sig. Vi gjorde en vändningsförsök som misslyckades och läkarna planerade kejsarsnitt som jag absolut inte ville ha. Jag ska föda min egen unge, för fan. Jag är väl KVINNA. I loppet av bara några månad gifte vi oss, mannen fick sin pacemaker och vi fick vårat kärleksbarn. Hon var så fin, frisk och helt underbar. Hon var en Jessica. Och jag fick vara kvinna på alla sätt o vis.
 Ett tag hade mannen riktigt prima liv. Han mådde bättre än han har gjort på länge trots hans nyupptäkta diabetes. Hans läkarna var jätte nöjda med resultatet och han hade plötsligt fått hela 40 % av sitt hjärtkapacitet. Han sägs o vara unik, medicins intressant som har levt så länge.
Han var bara fyra när han blev opererad första gången. Och han överlevde. Det var inte många som gjorde det då. Och de som överlevde fick ofta hjärnskador. Det är det han måste ha för han älskar mig så.
  I vintras blev han dock sämre. Läkaren säger att han har minst fem år kvar tills de kanske måste byta hans hjärta till en ny.  Men vad händer sen ? De kan lyckas och han kan få en ung och frisk hjärta och han orkar då kanske till o med springa? Tänk om han kan kasta barnen i luften? Tänk om han kan sparka boll med Jessica eller skotta snö ?
 Men tänk om de misslyckas om hjärtat slutar o slå. Vad händer sen ? Vad händer om den gamla tickaren har tickat för sista gången? Vad händer med mig ? Hur överlever man ensamheten ? Hur vänjer man sig att inte ha någon o dela det vardagliga med? Att läsa morgontidningen med ? Diskutera vädret och busa med barnen. Vem ska jag skälla på då ? Vem ska jag laga alla mina fina middagar till ? Och vem ska jag ge frukost i sängen till o dela mina kramar o pussar till ? Hur blir det o ha en tom plats på soffan och vid middagsbordet. Och sova ensam .. hur klarar man det ?
 Man klarar mer än man tror och man är starkare än man tror.. men jag vill inte behöva bli stark..jag vill inte behöva o klara ensamheten. Jag vill ha det som vi har det nu... för evigt. Jag vill inte att saker o ting ska förändras. Jag vill sitta kvar här på soffan med alla mina barn och mannen min och inte flytta på oss.. jag vill sitta här o njuta av just denna stund och minnas det för evigt. 

ps
så lätt kommer du inte undan
mannen
  
 
 
Livet just nu
pimpXprincess

Vad jobbigt med hjärtfel :( Hoppas det går bra och att han får ett fullt fungerande hjärta!



Svar: Inte? Det var ovanligt. Folk brukar bli chockade när man säger att man inte äter det. Hehe!

Em

Nu vet jag inte vad jag skall säga för detta var mycket från hjärtat på en och samma gång. Mannen har ett ansvar för att leva hälsosamt för sin egen skull, barnens skull och för din skull. Man måste göra allt för att ha maximal livskvalite, jag själv gör vad jag kan, men inte allt. Nu har jag inte så allvarliga problem som med hjärtat, men ändå. Man MÅSTE välja en livsstil som visar att man tar ansvar för sitt liv.



Sen hakade jag upp mig på att du skrev att du inte ville ha kejsarsnitt, du ville föda, för visst är du kvinna. Samma sak dök upp när jag skulle föda Egoina och när jag nästan skrek NEJ till läkaren så tyckte Egoinas pappa att jag var så egoistisk. Som tur var fick jag föda henne naturligt. KRAM



Fanny

Åh Tårta l't inte helt fel!

Jag och sambon tänkte dock käka lite jordgubbar med marabou nu, inte helt tokigt heller :)

Em

Sv Jag förstår precis hur du menar, om mitt barns liv var i fara, okej, då kunde de gärna sprätta min mage utan bedövning om så var. Men när jag låg där och jag visste att det var min enda chans att få uppleva att föda och att biljoner (det räcker inte ;)) av kvinnor hade gjort detta innan, så skulle ingen ta ifrån mig upplevelsen i onödan. Och det gick ju bra, både för mig och dig! ;)

Dikk Bluball

Känner att det är bra att man inte rakar benen.

Jennie

usch! sånt där är jobbigt :/ men tur att han skrev att du inte kommer undan så lätt ;)

Ellis

Blev så ledsen av att läsa, gjorde ont, önskar er de bästa Thomas lyckas leva mer än 5 år och hinna se barnbarnen också! <3

Gun

Oj vad jobbigt det måste vara för er. Hoppas det ordnar sig så bra att han får ett nytt hjärta och kanske kan börja må mycket bättre, och får uppleva sina barns hela uppväxt. Så att ni får ha varandra i många år till.

cecilia

Åå vad du skriver bra! Sitter här med tårar i ögonen. Modig du är, inte bara för att du vågar dela med dig utan för att du vågar vara rädd för vad som kan hända. Jag håller verkligen tummarna för er och hoppas att det kommer att gå bra!

Thakock

Usch så ledsen jag blir när jag läser det!

Jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra och att ni får många år tillsammans!



Jag förstår att du är rädd, det hade jag med varit. För vem vill vara själv utan sin älskade?

andreakarolina

Nu sitter jag här med tårar på kinderna, det är så vackert allt du skriver. så känslosamt och sant. Jag önskar att jag kunde säga att din rädsla kommer försvinna, att du inte kommer behöva vara stark (starkare) eller iaf inte på det sättet. det önskar jag ingen människa. Jag önskar att sjukdomar inte fanns. Men så länge som ni har den kärlek som ni har kommer alla år ni får tillsammans vara lyckliga och vackra och underbara! Det är ju egentligen det enda som betyder något, det som är här och nu. Hoppas mannen får må bra och leva länge OCH LYCKLIGT! Pussar andreakarolina

Anki

Ja, min Jaja och jag kommer inte ens att ha fem år kvar tillsammans, Han blir sämre och sämre och donatorerna minskar, det ser dystert ut. Bara 2 personer blir opererade varje månad, så då är det bara att räkna ut att de som dör är fler än de som överlever,

För en månad sedan var det 3 st som dog pga att det inte fanns någon lever att ge



Kram

Anki

Ja, min Jaja och jag kommer inte ens att ha fem år kvar tillsammans, Han blir sämre och sämre och donatorerna minskar, det ser dystert ut. Bara 2 personer blir opererade varje månad, så då är det bara att räkna ut att de som dör är fler än de som överlever,

För en månad sedan var det 3 st som dog pga att det inte fanns någon lever att ge



Kram



Jag kommer att läsa din blogg och kommentera men jag själv kommer inte att blogga längre,

josefine- mamma till Olivia

Ledsen man blir att läsa, jag hoppas allt ordnar sig så han får leva länge till, se barnen växa upp.