Livet i Villa Villekulla

Vid middagsbordet i går började mannen prata seriöst vilket är ovanligt för det mesta  skrattar vi så att maten hamnar oftast fel och det är inte alldeles ovanligt att mjölk sprutar ur näsan.
 Hur som helst tyckte han synd om mig för att jag är så ensam. Han var orolig att en dag när jag blir gammal(kommer aldrig o hända) o skrynklig(ALDRIG !!. Det finns ju botox för guds skull) kommer jag hata honom för jag var så ensam.
 För det första är det inte hans fel att jag har så få vänner. Ok kanske lite, men såna vänner som inte tycker om min man vill jag inte ha.
Och det andra är jag inte sån person som måste ha en flock med vänner runt mig hela tiden. Jag har två vänner som jag träffar då o då och det räcker gott o väl.
 Sen är jag ALDRIG ensam och jag har ALDRIG tråkigt.
 För sig är jag hemmafru, men jag har tre barn och en man(vilket räknas som 10 spädbarn) o ta hand om , om jag skulle ha tid över så städas det(bara om det finns tid över vilket inte händer så ofta). Jag tycker om o pyssla o rita med barnen, baka , laga mat, fixa i hemmet, gå på loppis, min tradera etc..
 Och om det finns ännu mera tid över då bloggar jag någon inlägg. Ibland mer eller mindre. Oftast finns det inte tid så just nu har jag över 20 halvfärdiga inlägg i utkast korgen. Om det finns ännu mera tid över då svarar jag på kommentarer och om det händer att jag har fått nog på tvätt o strejkar och har därmed ännu mera tid över då tittar jag in på alla mina favoritbloggar som SVORSKAN(VET EJ VAD HON HETER PÅ RIKTIGT), HÖRNI(GUN), THAKOCK(BRADILOVER. GLÖMT VAD HON HETER), ELLISU(ELLIS), LILLAMAMMABITCHEN(VET EJ VAD HON HETER) CECILIA TIPSAR(HON KANSKE HETER CECILIA ??) och massor fler(Hinner inte lägga ut länkar nu så googla ni.
 Och om det skulle finnas ännu mera tid så läser jag böcker, syr, virkar, stickar, och gör allt annat som jag nästan aldrig hinner med.
 Så ensam ?? Ja om man tänker så att jag inte har massa vuxna vänner som jag träffar så ja kanske  är det då. Men jag vill inte ha massa vänner, det räcker med de få jag har. Och sen är jag blyg av mig så jag har svårt med att träffa nya människor.
 Jag tror att mannen kan andas ut. Jag kommer inte hata honom för att jag skulle vara ensam. Jag har ju häcken full med at plåga honom på dagar så jag kan ju knappast vara ensam. Eller har han kanske tröttnat att jag ringer till honom 10 gånger om dagen ??