BÅTFLYKTINGS BERÄTTELSE, FORTSÄTNING
Den natten min mamma o jag satt i den kalla taxin ringde min mobil konstant. Det var inte GARFIEL, han ringde inte. Det var hockeyspelaren som fortfarande försökte o övertala mig. Han var en envis rackare. Mina bröst måste ha varit riktigt märkvärdiga så han inte kunde glömma de. Det var faktiskt inte den sista gången han ringde . Han höll på ett bra tag till och många månader senare när mannen o jag hade blivit ett par ringde han fortfarade o bjöd ut mig.
Denna natt sov jag gott framför spisen. Min lilla plats på golvet började kännas kanska hemtrevligt. Hur det nu kunde göra det. Men man vänjer sig med allt och faktum är att framför spisen var det ju varmaste platsen denna kalla vinter. Vi hade så kallt så att mjölken blev glass på köksbordet och fönsterbrädorna var täckta med is. Några veckor i denna vinter kunde vi inte använda toaletten för vattnet frös i toastolen. Det var kallt, det var jävligt kallt och jag önskade att jag skulle kunna flytta till karlifornien.. så blev det ju inte. Dummskallen jag blev kär i en svensk man och sverige har knappast ett varmt klimat. Men de säger ju att kärleken har inga gränsen och kärleken bryr sig inte om den andra är gammal, ung, ful eller snygg eller inte ens om han bor i sverige.
Jag vaknade dagen därpå av att någon gick på mina ben. det var mormor som gick för att sätta på kaffet. Det hade blivit kallt i huset och nu när man var klarvaken började man känna hur kylan tog in sig i varje blodåder och man kunde nästan föreställa sig hur blodet frös och hela kroppen stelnade. Man sov alltid med kläder på. Annars skulle man nog frusit i hjäl. På morgonen gick man till badrummet o tog på varmvattnet så att det kunde bildas varm ånga först då vågade man ta av sig kläderna o tvätta sig o ta på jobbkläderna. Men man fick vara snabb för det första hittade den varma ångan ut genom hålen i badrumsväggar och det andra var vi 6 som bodde på 80 kvadrat och badrum var den enda varma platsen på mornarna.
Efter snabbfrukost sprang jag till jobbet. Det var ca 3 kilometer o gå mellan snöhögar och man var alltid klädd som en michelinkubbe. Jag brukade sjunga : FUCKING COLD , FUCKING COLD tills jag kom fram och var räddad från vinterkylan. Efter jobbet var det samma väg hem igen. Om man hade tur var hala vägen plogad. Om man inte hade det fick man simma i snöberg.
Killarna skulle hämta oss med taxin på kvällen. Jag tänkte inte mycket på de under dagen. Bara för att två svenska män skulle ta ut oss på restoarang var inte betydelsefullt. Jag har aldrig varit intresserad av status eller ursprung. Jag har alltid varit intresserad av mannen och den här var ju GARFIELD.
Jag tror inte ens att jag gjorde mig specielt i ordning. När man ska gå på en träff med killen man tycker om har man oftast fjärilar i magen och man fixar sig i ordning i timmar. Det här var för min mammas skull så det fick bli som det blev. Jag minns inte ens om jag sminkade mig. Kanske jag gjorde det för annars skulle nog GARFIELD sprungit mot motsatt håll.
Killarna hämtade upp oss med en rysk taxi. Chauffören rökte som en skorsten, körde som en biltjuv o trixade med siffrorna så han fick hela resan o kosta kolosala summor. Jag förstog inte varför killar vill åka taxi när det finns tåg som kostar nästan inget. De ville nog impa tänkte jag. Men så gör man väl i Sverige.
Vi hittade en mysig restarang i gamla stan. Ganska så dyr en, men med god mat o fin interjör. Vi hade en fin middag och sakta o säkert började GARFIELD försvinna och under skalet började en trevlig och inteligent man komma fram. Jag hade ju blivit trevligt överraskad redan i början av kvällen när jag upptäkte att han har flera sjortor i garderoben. Tack o låv. Han har inte köpt havajiskjortot i större mängd.
Vi pratade om mycket och inget. Jag fick veta att han hade en fosterbarn, han körde lastbil och att de bodde i Sverige i en stad som hette någon jätte konstigt. Mellan kött tuggande o glass ätande gick jag o mamma till toaletten. Hon sa då att hon o GARFIELDS bror vill gå på en nattklubb, men hon vill inte åka själv. Jag började o känna mig kanska trött på o vara hennes livvakt, men jag sa ja trots det. Nu när GARFIELD hade blivit mänsklig hade jag ju någon o prata med. På nattklubben satt vi o pratade medans de andra dansade. Vi var visst överens att dansande var inte för oss.
Efter ett tag tröttnade vi o titta hur min mamma o hans bor skämde ut sig på dansgolvet och musiken var det samma om o om igen. Jag menar hur många gånger orkar man lyssna på MACARENA.
Vid elva tiden lämnade vi min mamma o hans bror och gick o tog en promenad tills de skulle dansa klart o vi kunde åka hem. Men det verkade ta evigheter så vi gick till deras hotell i stället. Vi pratade tills vi somnade. Allt var så himla oskyldigt. Man skulle nästan ha trott att vi var tolv år gamla och inte 21 o 38.
Han var en riktig gentelman och det enda jag fick var en liten puss på kinden. Fast då tog jag det inte så att han var en gentelman. jag hade två förklaringar varför han betede sig så. ett att han var bög och två att han tyckte att jag var apful. Men morgonen därpå lutade det mera åt nummer två....
Såå spännande! =)