Livet i Villa Villekulla

 Stort tack för alla gratulationer. Ni är så gulliga. För era nyfikna frågor så är inte bebisen i magen större än en putte liten prick. Jag är troligen bara i vecka 5 så mycket kan väl hända. Och eftersom vi har varit med om missfall förut så tar vi det försiktigt med drömmar och förhoppningar. Men blir pricken en bebis ska hon(med tre tjejer förut kan det ju bara bli en hon)komma i början av oktober.
 Graviditeten kom som en stor överraskning. Jag skulle ha fått mens i tisdags, men eftersom jag lider av endometrios så är det inte så jätte exakt alltid. Jag var helt säker  att jag skulle få mens så jag bokade av min cytolon prov som jag skulle ha haft på torsdag. När jag inte hade fått min mens på onsdag och hade mått småilla i två dagar så köpte jag en graviditets test  i smyg. Den visade positivt, men jag vågade inte tro på den. Så jag sa inget till någon. Inte ens mannen fick veta något. Och de som känner mig vet hur dålig jag är på att hålla hemligheter. Jag fick bita i läppen många gånger. Så på fredag gjorde jag en till test och även denna visade positivt så det måste vara sant då.
 Mannen blev glad. Så glad en man kan bli över något de inte kan känna eller leka med. Jag tror att en man blir nog inte pappa förran de kan leka med den nya leksaken(läs: bebisen). Så klart vill han att det ska gå bra. Han är så himla gullig och vill inte att jag ska lyfta saker o ting. Han tyckte till o med att 6 plastmuggar vi köpte på loppis var för tunga för mig o bära. Lite små löjligt, men samt så jätte gulligt. Men han är ju ingen Tarzan så han kan ju inte flytta vissa saker själv så han måste ge efter ibland. Men jag tror att en  av anledningar varför han är så super glad är att nu kan han äntligen förklara varför han behöver köpa en större bil. Män alltså..
 Vi berättade till barnen att jag har en bulle i ugnen. Vissa berättar inget till någon innan vecka 12-13 , men barnen kommer ju veta ändå om jag skulle få missfall för vi har ju inga barnvakter o ta nånstans om det skulle hända att vi måste åka in till kvinnokliniken. De kommer ju ändå vara med så det är ju lika bra att de vet från början. Samt vet jag att några av Carmen Lys klasskompisarnas föräldrar är inne på bloggen ibland så man vill ju inte sätta Carmen Ly i en dum situation om någon av klasskompisarna säger att jag är med barn och sen börjar Carmen Ly o säga att det är inte sant. Tessy förstår ju inget ännu och Jessica tyckte att vi ska beställa en bebis från Australien(Vad är det med Australien o bebisar ??) och Carmen Ly trodde inte att det är sant. Sen ville hon inte ha en pojke(vi ska kryssa i det på beställningen då) och sen vill hon inte ha en bebis alls, men efter 5 minuter ville hon ha massa bebisar så det där går lite upp o ner. Sen var hon orolig att hon kommer o älska den nya bebisen mera än Jessica o Tessy för små bebisar är så söta.. Alla har sina bekymmer...Men efetrsom hon är så barnkär så vet jag att hon kommer o bli stålt storasyster och vilja visa upp bebisen till alla kompisar.  
 Vi håller tummarna och hoppas att det går hela vägen den här gången. Man är ju så himla nojjig när man har fått missfall föryt. Varje liten värk i magen gör en vaksam och man vågar ju knappt andas så här i början, men faktum är att det finns inte så jätte mycket o göra. Går det åt helvete så gör det även om man skulle ligga stilla i sängen och bli matad med vispgrädde o jordgubbar hela 9 månader.... för sig låter det där ju inte dåligt. Undrar om mannen skulle gå på det om jag skulle säga att nu måste jag ligga i sängen, blogga, titta på tv och äta gott i 40 veckor ....Det där måste testas....

SÖTASTE JESSICA NÅGON VECKA GAMMAL