INTE BITTER, BARA PINSAMT
Faktum är att den största anledningen varför jag inte gick dit var att jag tycker att det är ytterst pinsamt med uppmärksamhet. Ja, jag vet att det kanske låter konstigt. Jag bloggar ju o det betyder att vem som helst kan läsa om oss(även om det inte är mångaså är det några även från våran kommun), men jag bloggar för att det är roligt och inte för att bli igenkänd(det är bara nackdelen). Bara tanken att stå där framför andra människor och hämta min lilla papper som ska styrka att jag har blivit en ny medborgare får mig o rysa. Skulle det ha stått att man får ta med sin familj skulle jag kanske gått, men inte gå ensam. Aldrig.
Jag tycker att all uppmärksamhet är pinsamt och får mig o rysa. När mannen o jag gifte oss var vi 6 stycken i rummet, inklusive jag, mannen och lilla Jessica i magen och jag tyckte det var hemskt o stå där medans alla tittar på. Även om det var bara några personer var det pinsamt ändå. Jag har alltid varit blyg av mig. Det kanske inte märks här på bloggen , men blogg världen är liksom min lilla kryphåla. Här kan jag vara precis som jag är, ibland rolig, ibland sergös och ibland något mitt emellan. Att vara bland okänd folk på riktigt är en helt annan historia. Jag är lite av en eremit förstår ni. Jag gillar o vara för mig själv och med människor jag känner riktigt väl. De som inte känner mig kan tycka att jag är en riktig bitch när de träffar mig för första gången. Men det är inte för att jag är det. Jag är inte elak. Tvärtom jag är hemskt blyg och tycker att det är nästintill obehagligt o prata med okända människor ch skulle man behöva hålla tal, som man fick göra i skolan, då dör jag hellre. Det finns inget värre än att stå framhför massa människor o prata..Och tro mig det hjälper inte o föreställa de nakna....
Det är min störtsa nackdel, att jag är så osocial. Vad livet skulle vara lättare om man bara skulle våga vara mer som alla andra...Men vem sa att livet ska vara lätt. Vi alla har nog våra nackdelar och min är min blyghet. Den har hålit tillbaka mig hela livet och jag har missat massvis med saker för jag har inte vågat o gå fram o vara med....Men jag kanske blir bättre på det om si så där 40-50 år...
Sån är jag också, men det har blivit bättre på äldre dar. Fast jag undviker gärna sociala sammanhang nu också till viss del. Stora tillställningar är oftast inte kul, ärligt talat. Och jag hatar att få uppmärksamhet i sådana sammanhang.