NÄR DET KÄNNS OVERKLIGT...
När jag var 15 fick jag diagnosen svår endometrios vilket oftast orsakar ofrivillig barnlöshet, men sen kom Carmen Ly. Då var jag lyckligast i världen och trodde att jag inte skulle få mera barn. Mirakel händer ju bara en gång.
När jag var hos en spåman (säger man så om de manliga ?) när jag var runt 19 berättade han att jag skulle få 2 barn. Jag skrattade då och tänkte ja, ja vem tror på sånt. När jag då hade fått även Jessica efter mycket krongel var jag överlycklig. Nu hade jag fått de låvade 2 barnen, men önskade ändå en tredje. Vi människor blir ju aldrig nöjda. Den som har mycket vill ha mer..
Jag såg mig själv i framtiden som tre barnsmamma. Efter vi fick Tessy trodde jag verkligen att det inte skulle bli fler barn. Jag ville ha fler, men jag trodde inte att vi skulle lyckas o få mer. Jag hade ju fått redan 3 jag inte skulle enligt läkarna. Jag sålde alla bebis saker och trodde att min livmoder hade gjort sitt.
Men här sitter jag nu , gravid i vecka 25 , med Sesam i magen och det hela känns så overkligt. Jag sitter o tänker ofta om jag förstjänar o få ännu ett barn ? Förtjänar jag sådan lycka ?
Ibland är jag rädd att barnmorskan kommer o säga vid nästa besök: Tyvär vi har gjort ett misstag. Du är inte gravid. Det är bara massa bullar o glass i din mage.
I andra stunder är jag livrädd att graviditeten inte skulle gå hela vägen och vår Sesam blir en ängel. Man har ju läst sagor om giriga människor som vill ha mer o mer och till slutänden har de inget. Så hur är det i verkligheten ?..........
Man vill ju alltid ha mer :). Så är det, man vill alltid ha mer av det goda och det söta ;).
SV: Träna kan man väl inte kalla det när jag gjorde det i tio minuter innan jag brast ut i skratt :D