IBLAND HOPPAS JAG PÅ TIDIG DÖD
Jag skojar inte. Läser man sånt HÄR så hoppas jag verkligen att jag dör innan jag hinner bli så gammal så att jag behöver bo i äldreboendet.
Mannen min säger ofta att han är glad att han inte kommer o bli så gammal så att han behöver ruttna i äldreboendet. Medans jag självklart hoppas att han har ett långt liv framför sig kan man ju inte göra annat än att hålla med när man hör om alla missförhållander i diverse äldreboender. Och det är ju inte bara en gång sånt händer det händer ju hela tiden och överalt. Och trots alla granskningar hit o dit verkar det ju aldrig bli bättre. Det kommer bara nya avslöjande hela tiden och ena skandalen är värre än andra. I ena stället väger de de gamlas blöjor för att se om de kan ha de ett tag till, i en annan ställe blev de äldre slagna, i en tredje slätte spottade personalen i ansiktet på de gamla och sa nedvärderande ord mm..mm. Man kan fortsätta i evigheter.
Jag försår inte hur dessa personer kan leva med sig själv. Jag blir illamående bara på tanken att en dag kanske jag ligger där nerkissad, hjälplös och ingen ens bryr sig.....
Man undrar ju om det är därför man ska motionera och äta häsosamt så att man kan hamna i långvården... Då tar jag o äter en extra muffins i dag och ligger på soffan för dit vill jag inte komma....
Fel yrke till fel människor.
Sen, som undersköterska på ett äldreboende, måste jag försvara mina kollegor lite. Det blir allt hårdare krav för att få komma till ett boende (de vill att de ska klara sig med hemvård så länge det bara går,