NÅGOT TRÖTT
Jag tror att jag bygde nog upp mer oro före operationen än jag vågade erkänna för mig själv. Vist oroade jag mig, men hur mycket det påfrestade ens psyke kunde jag knapt ana.
Oavsett om det är en stor eller liten operation, bara en liten sår på pannan eller en enkel förkylnin,. när våra barn är sjuka så värker det i hela mammakroppen. Och jag erkänner att jag är ganska så bortskämd när det gäller sånt. Mina barn är ytterst sällan sjuka och några allvarliga olyckor har de aldrig haft. Så ni kan bara ana hur stort det blir när något händer.
Jag försökte vara extremt stark. Inte ett enda tår lät jag falla när vi var på sjukhus. Lillemannen skulle inte behöva bli orolig för jag är det tänkte jag. Men sen när vi kom hem o jag satt mig ner vid köksbordet för att ta en kopp kaffe kände jag hur hela rummet snurrade till. Hade jag stått hade jag nog svimmat. Vilken tyr att jag inte gjorde det. Det kunde ju ha blivit hål i golvet.
Operationen var över o det var skönt. Såå skönt, men sen kom också den enorma tröttheten. Jag kände mig helt utmattad. Hade ju inte såvit så mycket innan operationen så nu kände jag mig extremt trött. Tyren var att även Lillemannen var något trött så jag la honom och mig själv och vi somnade klockan fyra på eftermiddag o sov ända tills klockan sju på kvällen. Men det verkade inte hjälpa för jag var så trött hela gårdagen därmed ingen bloggande. Lillemannen däremot verkade hur pigg o glad som helst o kröp runt hela dagen. Helt ärligt verkade han inte ett tugg påverkad av hela operationen tills inatt när han verkade ha ont o sov inte mer än någon timme. Såklart kunde inte jag heller sova då så nu är jag mer än trött. Jag är dö. Vet inte hur jag ska överleva dagen. Får väl konsumera några extra koppar kaffe..
LILLA SUPERMANNEN INNAN OPERATIONEN
