VAD SKA VI GÖRA NU DÅ ???
Den kommande veckan är full med läkarbesök o Lillemannen ska opereras. Gissa om jag är nervös ?? Man skulle kunna tro att det är jag o inte Lillemannen som går under kniven.
På måndag är det läkarbesök på USÖ för att prata om tisdagens operation. MANNEN kommer o få ställa alla frågor till läkaren. Jag kommer bara sitta där o tugga på mina naglar.
På tisdag ska Lillemannnen opereras. Vi vet inte än vilken tid det blir och inte heller hur länge själva operationen ska ta. Vi ska sova över en natt(om allt går bra annars blir det fler.) Så på onsdag är det planerat hemgång.
På torsdag har vi tid hos audiologen för att kolla upp Lillemannens hörsel igen.
Så med andra ord ska vi springa fram o tillbaka på USÖ nästan hela veckan. Funderar om jag skulle fråga vad ett rum kostar en vecka. Blir ju då nästan som en spasemester med ``behandlingar``. Lyx.
MANNEN har tagit ledigt hela nästa veckan för att vi skulle vara två på operationsdagen(någon måste ju hålla MIN hand) och att det måste ju tas hand om småttingarna som inte går så mycket på dagis o kan ju inte vara ensam hemma.
Planen var att Carmen Ly ska vara hos en kompis och småttingarna på dagis sina 5 timmar och MANNEN ska hämta de efter operationen. Och om operationen skulle ta längre tid så hade han pratat med dagis att de kunde vara där tills klockan fem. Då kunde en släkting ta de.
Ja VI hade planerat. Vi hade planerat noga. Men nu har hela våran geniala plan gått i spillror. Upptäckte en timme sedan att Jessica har fått vattkoppor. Snacka om livets ironi.
Vad ska vi göra nu då ??? Och opererar de Lillemannen om vi har vattkoppor i huset ?? Han kan ju lika gärna redan vara smittad även om han inte har några prickar ännu.
Jag har varit extra försiktig med Lillemannen så att han inte skulle bli förkyld innan operationen, men att vi istället skulle få vattkoppor i huset kunde jag knappast ana...
Hallå där!
Jobbigt för er. Jag jobbar ju på dagarna men kan hjälpa till på kvällarna.Hör av er om ni behöver hjälp så försöker vi hjälpas åt. Det är väl det man har vänner till.
Kram Veronica