5499
När jag skrev det här så började jag fundera på hur många inlägg har jag egentligen skrivit i den här bloggen ? Även om det har blivit mindre med inlägg det senaste halvåret så har det ju ändå blivit väldigt många inlägg under åren. Jag har ju trots allt bloggat sedan 2009.
Gisses vad länge.
Det är inte många som håller på så länge faktiskt. Tittade härom dagen på bloglovin och de bloggar jag följde när jag började blogga, då jag fortfarande hade tid o surfa runt i bloggvärlden o kommentera på bloggar, så har 90 % av de bloggar försvunnit.
Jag minns att jag läste till exempel Mamma Melissas blogg varje dag då. Sen slutade hon plötsligt blogga. Nästan alla mammabloggar från den tiden har faktiskt försvunnit. Så snart deras mammaledighet dog slut så försvann de. Det går till nästan alltid likadant. Först blir det en inlägg om dan istället av 3 och sen blir det bara 1 inlägg i veckan och sen 1 varannan vecka och sen en i månaden och sen efter det är bloggen ganska så snart nerlagt.
Jag trodde att jag skulle alltid blogga. Resten av livet faktiskt. Och från den tiden jag bloggade 5-6 inlägg om dagen har man nu hamnat här med 2-3 inlägg i veckan. Ibland mindre, ibland mer. Så det kan mycket väl bli som med alla andra mammabloggar jag har följt att en dag puf är bloggen bara borta. För om vi är ärliga så vem vill läsa en blogg som aldrig upptateras.
Men många inlägg har det blivit igenom åren. Tittade i dag för ren nyfikenhet under arkivet och jag har publicerat 5498 inlägg. Då är det här min 5499.nde inläg.
Wow. Inte konstigt då att jag har kört slut på 2 datorer under tiden och fått kramp i fingrarna många gånger. Inte ens tal om alla timmar jag har lagt ner på det här. Men det har inte varit bortkastade timmar för det har varit jätte roligt o blogga. Inte alltid, för ibland har man fått stå ut med elaka kommentare och konstiga människor som inte har något annat o göra än skriva dumma saker på kommentarsfältet, men för det mesta har det varit jätte roligt.
Men en sak låvar jag till er. Innan jag slutar blogga helt, om det nu skulle bli så, så låvar jag skriva klart min båtflyktings berättelse som tack för alla er som har orkat följa mig under alla dessa år. Vissa av er har varit som riktiga vänner trots att vi faktiskt aldrig har träffat varandra utanför bloggvärlden...
Jag väntar med spänning på fortsättningen :) men det var så länge sedan jag läste de andra delarna så jag måste nog börja om då