NÄR JAG SKULLE GÖRA MIG TILL....

Livet just nu / Permalink / 7

 Det sägs att vägen till mannens hjärta går igenom magen. Fast det finns de som säger att man siktade lite väl högt i denna ordspråk och vägen till mannens hjärta finns lite lägre ner...
 Jag har alltid tyckt om matlagning och jag älskar o bjuda andra på mat. Jag är självlärd och har varken fått vägledning hemifrån eller någon annan utbildning. Det har nog varit anledningen varför det alltid inte har blir som jag hade tänkt mig...
 Jag flyttade till Sverige 2004. Jag hade varit här flera gånger innan, men själva flytten blev i augusti samma år när jag fick uppehållstillstånd(sån som man först fick förnya varje år). Mannen hade köpt en bostadsrätt för oss och jag flyttade in med Carmen Ly. I stort sett över natten blev jag sambo och fostermamma för en 13 årig pojke, trots att jag själv var bara 21.
 Första kvällen i den nya hemmet ville jag göra mig till och laga något exklusivt till familjen. Hittade en recept på honungs kyckling i någon kokbok det stog GOURME på.
 Jag hade dukat så fint, tänt ljus, riset kokade, jag hade hackat salladen och började laga kycklingen. Det stog i receptet att man skulle smälta honungen i micron Jag hade aldrig ägt en mikro så jag var lite ovan. Jag la honungen i micron och tryckte massa olika knappar och undrade varför i hela fridens namn kan denna manik inte bara ha ett enda knapp ? Vem kom på alla dessa funktioner ? När micron då pep till sträckte jag handen för att ta ut honungen. Men det var ju varmt som attan så jag brände ju fingrarna, men innan jag han o blinka hade jag lyckats o hälla hela honungsburken på min hand. Vem kunde tro att mikron kunde göra honungen  varm ??? Så klart skrek jag som en stucken gris så hela familjen sprang till köket. Mannen tog min hand under kall vatten för jag bara stog där o skrek som en dåre. Det såg riktigt illa ut. Skinnet var borta. Vi fick åka till akuten. Där fick jag träffa snabbt en läkare som pratade svenska(vad annars). Mannen förklarade (troligen) vad som hade hänt och läkaren började fixa min hand. Medans han smörjde in handen med något tittade han argt på mig och började skälla på knaprig engelska: You must learn swedish you know. You kant be in this country if you dont do that. Your man kant spek for you all the time. Why dont you want to learn ?...
 Där satt jag gråtfärdig. Första kvällen i det nya landet. Min fina middag var förstört, min hand värkte som tusan och nu blev jag utskälld av en läkare. Jag ville bara skrika: Din idiot det är min första dag här, men det gjorde jag inte. Istället satt jag bara där och tårarna bara rann...
 Handen värkte nog en 3-4 dagar och jag fick gå runt med en bandage länge. Skinnet växte tillbaka efter ett tag, men var ganska så skadad så jag hade ärren kvar i flera år tills de till slut bleknade bort.
 Det var två saker jag lärde från denna kväll. Det första var att aldrig värma honung i  micro  och det andra var att man måste lära sig svenska fortast möjligt så att nästa gång jag var tvungen o träffa denna läkare skulle han få höra ett o annat..på svenska..
 Även om jag  inte kan perfekt svenska ännu i dag(och kommer aldrig o kunna det heller) så kan jag tillräckligt mycket för att göra mig förstådd och kunna säga i från.
 Och hur mycket jag än älskar min man kommer han aldrig få äta något från en kokbok som står GOURME på för en blondin som jag ska inte laga så avancerade maträtter för då kan det bara sluta på ett sätt.. i akuten...

Till top