DE GRÖNA BOKSTÄVERNA
Torsdag.
Redan på morgonen kollade jag. Eller morgonen o morgonen. Så snart jag hade vaknat till, satt på kaffet o fått mina ögon tillräckligt öppna för att kunna läsa...Inget. Det stod inget.
Jag visste ju att resultatet inte skulle visas först på eftermiddag, men jag hoppades ändå.
Innan lunch kollade jag. Fortfarande inget.
Efter lunch kollade jag..Inget.
Och sen bestände jag mig för att inte titta förran det var eftermiddag. Jag ska hålla mig tänkte jag. Jag är stark o klarar mig. Jag tittar inte förran klockan fem. De bestämt. Men är eftermiddag klockan fem ? Ja inte för alla. För vissa är eftermiddag klockan fyra och när vi har klockan fyra här i Sverige så är ju klockan fakiskt redan fem i Estland. Klockan var två nu o det betyder ju att klockan var tre i Estland o det är ju eftermiddag för vissa och jag är ju trots allt Estländare så de är ju OK o titta nu då.
Det tog en evighet o logga in. Innan jag ens fattade var jag skulle läsa såg jag de där gröna bokstäverna...ANTAGEN.
Jag stängde datorn snabt, nästan som jag skulle tro att när jag kollade för länge på bokstäverna skulle texten ändras. Efter några minuter så började jag tveka o tog på datorn igen. Jag kanske såg fel? Jag loggade in igen. Mitt hjärta höll på att springa tjejmilen trots att jag satt kvar på stolen. Med tarrande fingrar skrollade jag ner på sidan. För min förvåning så var de där bokstäverna där igen..ANTAGEN...
Jaha så var det med det då. Nu var det klart. Jaha vad nu då ? Ja jag visste ju att det var en stor chans o bli antagen för det var ju inte så höga krav, men ändå. Jag ? Hur kunde jag bli antagen till en svensk universietet?
Jag?
Jag som inte ens är född i detta land.
Jag som inte ens är svensk.
Jag som inte ens pratar perfekt svenska.
Jag som inte ens har gått färdigt gymnasiet.
Jag ?...JAG som är bara....jag...
Vad nu då ?
Ska jag bli förkollärarere nu då ? Bli en sån där akademiker? En sån där som får en lön på kontot varje månad o går på lunchrast på jobbet. Får jobbakompisar o allt...Nä. Nu tar vi det lungt här. En sak åt gången. Först ska vi klara av en termin o sen två o sen tre o sen kanske kanske om vi fortfarande lever och har klarat av hela utbildningen så kan vi kanske börja tänka på färgen på lunchlådan...