Hej då för den här gången Estland
Och så hade sista dagen för Estlandsresan kommit för den här gången sorgligt nog. På nåon konstig anledning kändes 6 dagar mycket längre i början av veckan...Hadde det verkligen blivit söndag redan? Tiden går verkligen fort när man har roligt.
Sista dagen börjar vi alltid med att packa ihop och tvätta sängkläder och städa ut så mycket som möjligt för att mamma ska slippa städa efter oss. Sen umgås vi, packar, går och handlarar det sista och äter lunch. Eftersom vi redan hade ätit på på vår favoritställe dagen före blev det nu ett besök på Gnoom. Litet matställe i Keila som serverar husmanskost. Maten kanske inte ser så vacker ut, men är otroligt god.
Det tar alltid en stund att packa bilen eftersom vi handlar alltid mycket mat som vi tar med oss hem. Vi fikar, pratar och bara umgås tills det är dags att åka till Paldiski vid åtta tiden. Vi skippade kvällsmaten på båten eftersom båten åkte klockan elva på kvällen och vi hade i princip fikat hela eftermiddagen. Vi köpte varm choklad till barnen, kaffe för oss vuxna och sen spelade barnen några gånger igen precis som på väg till Estland.
På morgonen gjorde vi samma procedur om igen. Varm choklad till barnen, kaffe till vuxna och sen spelade barnen schack igen. Ingen fantasi där inte.
Regnet välkomnade oss tillbaka till Sverige.
Resan hem går alltid snabbt med en frukosstop på McDonalds. Tyr att det går snabbt för man sitter inte så bekvämt kan jag berätta för bilen är fullproppad med estnisk mat. Och då menar jag verkligen FULLPROPPAD från golv till tak.
Väl hemma uppstår det en kaos när allt ska lastas ur bilen och packas upp.
Det var sådan härlig vecka i Estland och jag längtar redan tillbaka. Men jag saknar ju Sverige också när jag är i Estland. Lite lustigt att ha två länder man kallar hemma...
Max som hade varit hundvakt hemma hade inte eldat upp huset och det var ju tur. Hade varit lite jobbigt att komma hem och huset var borta. Och enligt spioner på gatan hade inga stora fester ordnats så han skötte sig bra. Kaninerna och hundarna var också välmående och glada.
Nu har det gått nästan två veckor sedan dess och om några timmar börjar arbetsveckan igen vilket betyder att min allra första betalda semester någonsin har tagit sitt slut. Hur kändes det då? Ja de var skönt, men alldeles för kort. Synd att inte få vara hemma lika länge som barnen, men ändå skönt att ha varit hemma hela 4 veckor. Inte alla som får det när de precis börjat på ett nytt jobb.
Så hur ska det bli med bloggandet nu då ? Ju jag skulle ju testa och se om jag vill börja igen. Har inte bestämt mig än om jag är ärlig. Har inte berättat heller till någon, förutom MANNEN då. Ska hålla kvar det som min lilla hemlis ett tag till....