LINDBACKA ANTIK O KURIOSA

LOPPISFYND / Permalink / 0


  Förra helgen besökte vi Lindbacka  Antik o Kuriosa i Lindbacka Bruk i Örebro.
Det var MANNEN av alla människor som tipsade mig av denna ställe o tyckte att vi skulle ta en titt när vi ändå var i Örebro.
Det är en liten antikaffär som är öppet bara på helgerna mellan 12 o 15. Affären är ganska liten, men mycket charmig. Tyckte det var väldigt bra priser för att vara en antikaffär. Stället verkar också vara populärt så varorna försvinner snabbt, men lika snabbt fylls det på igen med nya varor har jag förstått.
Mycket fint o titta på...
Och om man ändå är i Lindbacka kan man ta en titt på det lilla loppiset som är bredvid antikaffären samt möbelaffären i övervåningen och blir man fikasugen så finns det en liten caffee vid ån med hembakat.
Det är verkligen vackert där och har man tyr kan man råka träffa självaste Ernst som enligt butiksägarna gillar o fotografera sina produkter där..
 
 











 

OM SAKNAD

Livet just nu / Permalink / 1
 
  Ikväll kommer Carmen Ly hem från kollot. Klockan 18:00 kommer hon.
Vi har då inte setts i ungefär 9 dagar, 3 timmar och 54 sekunder...Jag sa UNGEFÄR.. Det kanske är 9 dagar, 3 timmar och 55 sekunder...
Har jag saknat henne ? Ne inte ett dugg..OK nu ljuger jag lite, men det har faktiskt inte varit så himla jobbigt som jag trodde.
Det var värre första gången hon åkte på kollo. Då var hon bara 9 år. Praktiskt taget en bebis ju. Fast hon har alltid varit väldigt självständig. Hon sov redan borta hos kompisar när hon var 4. Så när hon kom hem med kollopapprerna från skolan och berättade att hon ville så gärna gå trots att ingen annan från hennes klass skulle gå tvekade jag inte. Hon skulle klara det utmärkt. Det skulle gå bra.
Och det gick det också. Hon hade jätte roligt och ville åka tillbaka nästa år igen.
Värre var det dock för hennes mamma. Jag oroade mig för henne fast jag viste att det fanns ingen anledning till det. Min mammahjärna fungerar lite konstigt ibland.
Jag saknade henne massor. De första dagarna la jag fram en tallrik även för henne när jag dukade middagsbordet. Sen undrade jag varför hon inte kom o åt och kom efter ett tag på att ja juste hon är ju på kollo..Jag liksom väntade att hon ändå skulle komma ur sitt rum som vanligt. 
Det konstiga är att även om jag saknade henne massor så var jag ju ändå glad för att hon var borta. Hon hade ju kul där och hon fick liksom växa o bli större, ta eget ansvar och uppleva något nytt. På något sätt var det också bra o sakna henne för hur ska man annars veta att man kommer o sakna någon om man inte har varit borta från varandra. Fast vi två hade ju varit borta från varandra färut. När hon bodde hos sin pappa sågs vi inte i långa perioder och det var hemskt. Jag trodde att det skulle bli lika hemskt nu när hon åkte på kollo. Fast det var en helt annan saknad då. Då viste jag inte om o när vi skulle ses så saknaden var en sorgsen saknad medans saknaden jag har nu när barnen gör något utanför hemmet är glädjerik på något sätt. Även om jag vill vara med de hela dagarna så vet jag att det är bra för de o komma ifrån sin mamma ibland. Jag tror inte att det skulle vara så roligt för barnen om mamma skulle sitta bredvid de i skolan hela dagarna .Skulle nog vara en aning pinsamt också om mamman skulle hänga med i allt de gör hela tiden.
Det är lättare o sakna när man vet att man ses igen. Och när man ses så är glädjen o ses en helt annan än när man träffar någon varje dag. Konstigt egentligen. Nästan som att man inte är lika tacksam o glad att ha människor nära sig varje dag. När man träffar en vän man inte har setts på länge så umgås och gläds man på ett helt annat sätt än att träffa en vän man ser varje dag. Ibland kan vi till o med bli lite trötta på de vi ser jämt. Jag vet att jag gör det i alla fall. Blir en aning trött på MANNEN gör jag. När han inte är lika intresserad som jag över rean på HM eller när han tycker att titta på Speedway på TV är något jag uppskattar på en lördagkväll. Fast då när han är borta på jobb så saknar jag honom fast inte lika mycket som när vi bodde i var sitt land. Då saknade jag honom på ett helt annat sätt....

OM VÅR NYA BIL

Livet just nu / Permalink / 0
 
     Nej vi har inte målat OM vårt gamla bil som en av Jessicas bästisar misstänkte. Det här ÄR vår nya bil. Ja, av samma märke så klart  för MANNEN är insnöad på Citroen..Eller CITROÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄN som MANNEN så snobbigt säger. Tydligen dyger det inte med någon annan märke. Jag argumentrerar inte emot för så länge jag får åka på mina loppisar och en o annan sväng till MARIEBERG så skiter jag i vilken märke, färg eller årsmodell skroten har.
 För sig tyckte jag inte alls att vi behövde köpa en ny bil men MANNEN sa att den gamla var skrot och att den här är faktiskt ingen NY bil. Den är jätte gammal, från 2010.
Jätte gammal ? Sergöst ? säger han som är årsmodell 1964 !!! Inte byter jag ut honom mot en yngre. Vad hände med att åldern har ingen betydelse??
 Vill ni veta hur denna fantastiska (läs:onödiga) inköp gjordes? Det hela började med att MANNEN gjorde sin förberedande arbete på mig i veckor..månader egentligen. Jag kallar det för fas 1.
Det började med att han nämnde lite titt som tätt hur gammal(ja jag har fattat att en bil från 2004 är JÄTTTE gammal)vår bil har börjat bli. Hur det behövs köpas nya däck, hur kamrem(vet inte ens vad det där är för något ) måste bytas SNAAAART, hur bromsarna är dåliga och hur det mesta var skrot. Han kunde lika gärna ha hittat på alla bildelar han klagade över för jag skulle ändå inte vetat om de existerade på riktigt, om de var dåliga eller om de behövs bytas ut med jämna mellanrum..Jag är NOLL intresserad av bilar som ni förstår.
Så när han då hade fått mig o fatta(eller så trodde han i alla fall) att bilen är snart lika utdöd som dinosaurier så gick han in på fas 2 vilket är att RÅKA komma på bilannonser på blocken. Han kollade på skåp till vardagsrummet o där var det en citroen annons bland möbelannonser(kostigt va). Någon måste ha lagt ut den under fel kategori förklarade han....
I några veckor pågår fas 2 när bilannonser påppar upp titt som tätt på hans smartphone. Medans jag lagar mat ropar han på mig för att jag ska skynda mig för han måste bara visa ännu en bil till mig. Duschar jag så kommer han till badrummet med sin smartphone för den här bilen måste jag bara se...Ja hur kan jag leva utan att se ännu en bilannons. Medans han visar dessa olika bilar så förklarar ju han varför JAG vill ha en sådan bil.
``Titta den här bilen kan man vika stolarna i golvet så att du får extra mycket plats till loppisfynd``..``Se den här får du plats med 1,5 liters flaska som kan hålla sig kall o du gillar ju kall pepsi max ``...och när inget annat biter så tar han fram sin trumpkort när han förklarar att den här bilen har vi plats till en till barn..
Till slut har han suttit o tittat på bilannonser i veckor och nu går vi in på fas 3. Fas 3 är den svåraste fasen. Den här kräver lite mer kreativitet. Han måste få mig faktiskt till en bilhandlare för att titta på den bilen han senast har dräglat över på blocket.
Ok hur får man en kvinna som är över huvud taget inte intresserad o gå o titta på bilar ?
Först försöker han myta mig. ``Ska vi inte åka till Marieberg. Du gillar ju gå på HM va? Du kan gå runt där en timme så tar jag barnen``..och sen kommer det..``MEN först måste jag bara åka förbi jobbet.`` Och vad som finns i närheten av hans arbetsplats? Bilhandlaren så klart och om vi ändå är där så är det ju nästan brotsligt o inte titta på den där bilen..OK det gick jag inte med på. Så han försöker med lite annat i kommande dagar utan o lyckas.
Eftersom det är inte första gången vi köper bil och MANNEN är lite som en gammal hund som bara kan samma gamla trick så är jag en steg före och njuter av fas 3 för då blir han extra snäll. Jag får ryggmassas, extra stora loppisrunder..ja till o med blommor på en onsdag. Den där kon mjölkar jag ordentligt för bilköp är inte på gång varje år..
 Men vad jag inte räknade är att MANNEN skulle faktiskt tänka till och utnyttja en oväntad sitoation..
En dag mellan 2 loppisar åkte vi bil i stan när telefonen rinde och det var en av våra kompisar. MANNEN pratade lite o räckte sen över telefonen till mig. Det verkade ta tid med samtalet så han viskade att om jag ändå pratade så kunde han ju köra till bilhandlaren som var över gatan så kunde jag sitta kvar i bilen o avsluta samtalet medans han går in o TITTAR på en röd bil han hade visat till mig förra veckan. Hade han visat en bil till mig ?? MH jag måste kanske börja lyssna på honom lite mer??
Vad skulle jag säga nu då ? Det var bara o gå med på det. Jag slapp ju åtminstone gå in i bilhandlaren. 
Så där satt jag o gav råd till kompisen som hade en bekant som inte fick plats på SFI och eftersom jag har ju gått där kunde jag ju tipsa henne om regler o sånt så vi pratade en kvart eller så. Medans vi pratar ser jag att MANNEN kommer ur bilhandlaren. Han gick med bestämda steg, men samtidigt lite halv springandes. Nästan som att han hade stulit något o vill nu gå därifrån snabbt innan de märker något.
Jag viste direkt vad han hade gjort. DIREKT. Han behövde inte ens säga, fast det gjorde han ändå. När han öppnade bildörren sa han glatt med darrande röst. JAG har köpt bilen. Vilken då frågade jag trött. Den där röda så klart. 
Så på 15 minuter, medans jag pratade i telefon, lyckades han köpa en bil. Utan o testköra den, utan ens o sitta i den..Hur lyckasdes han??? Det tar 30 minuter för mig o välja rätt flingpaket liksom?? 
 Han tittade på mig som en pojke vars mamma har precis sagt att han måste lämna tillbaka den där ``bilen`` han precis har ``stulit`` i leksaksaffären och sa att han kan ju låta köpet o gå tillbaka om jag blir FÖR arg.
OK nu hade jag två val. Låta köpet gå tillbaka o hoppas att vår gamla bil inte är så dålig som han påstår, men då skulle han gå tillbaka i fas 1 igen o börja tjata om o om igen om bilar och det orkade jag inte med. Eller låta honom o behålla sin nya leksak. Och eftersom jag är en mamma som vill se sina barn glada så fick han behålla bilen.
Så nu är vi ägare till ännu en CITROÄÄÄÄÄÄN, en röd sådan. Och det är inte så illa faktiskt.
Jag slipper höra all tjat om att vi behöver en NY bil...åtminstone ett par år i alla fall och jag behöver inte förklara varför jag köpte ännu ett par skor . Jag behöver bara använda den magiska ordet BIL o då vet han att hans inköp var mycket dyrare och jag har åtminstone 1000 par skor till tillgodo. Dessutom är den här bilen mycket bekvämare o bättre än den förra. Tar mindre bränsle, billigare o tanka.
Men säg inte det till MANNEN. Jag har fortfarande 995 par skor tillgodo.
 
 
 
 


Till top