NU DÖDAR BLIXTEN OSS...
På bussen satt en ung kvinna bredvid oss. Carmen Ly tjatade om allt möjligt. Idag var det hjärnor och hur hon har samma hjärna som hennes syskor, om sina ben och allt annat. Plötsligt ser jag hur tjejen lägger ner boken hon läste och hennes mungipor börjar gå högre o högre tills hon började skratta ganska högt. Carmen Ly frågar då mig vad hon skrattar för. Jag sa att hon läste något roligt. När vi då gick av bussen samtidigt sa att mina barn var alldeles för söta. Tror ni att jag blev glad ? Det blev jag.
I Kumla postade vi först paketen och sen tog vi snablunch på SVEAS.
Vi gick runt lite i butikerna och upptäkte en ny hobbibutik, men den var tyvär stängt för semester. Jag älskar ju såna butiker.
Hos tandläkare gick det ganska bra måste jag erkänna. Jessica blev lite rädd av vad den konstiga mannen gör med mig och hon var rädd att jag sov för jag la mig ner på deras tandläkar stol. Tessy började så klart också skrika, men en snäll sköterska tog upp henne och då blev hon genast tyst.
Själva borrningen gick fort och det tog bara 10 minuter och färdig var han. Och vet ni var det bästa var ? Det var HELT GRATIS. Inte ens en krona kostade det. Det var förra lagningen som hade lossnat så därför fixade han det gratis.
Eftersom det gick så snabbt hos tandläkaren hade vi över två timma kvar tills nästa buss. Då bestämde jag och Carmen Ly och promenera hem. Ett beslut som jag fick ångra senare. När vi hade gått en liten stund började det regna och så klart började barnen gråta och grina. Men efter en kort stund slutade det regna och solen kom fram. Vi hade så klart hunnit o bli blöta. Bara efter några hundra meter började det äska och det blev väldigt mörkt.
Carmen Ly började o gråta att nu dör vi allihoppa och åskan kommer o slå ihjäl alla. Och räkna vem hade mest metall på sig så att hon skule veta vem som dog först.
Det blixtrade ganska ordentligt, men det regnade inte. Det finns ingenstans o ta ivägen heller för 3 km är det bara en cyckelväg, bilväg och mycket gräs. Jessica hade tröttnat o gå så jag lyfte upp henne och började bära henne. Tessy tack o lov somnade i vagnen. Så plötsligt började det spöregna. Jag kände mig som en bondmora i någon 20 tals svart-vit film. Den starka bondmoran lyfte upp sin unge med de starka arbetar händer och bär sina barn igenom storm och regn , krig och landminor.Så tramatiskt var det ju inte, men igenomplöta blev vi. Och tungt var det o bära en 12 kilos flicka i 3 kilometer. Och som regnet, oskan och bärandet av Jessica inte var nog. Jag var kissnödig också.
Väl hemma såg vi ut som slickade råttor. Det fanns inte ett enda torr ställe i hela kroppen.
Barnen kröp ner under täcket och kollade på en film.Vi gjorde varna drycker och jag jobbade medans de tittade på teknat och Tessy sov.
Nu är det frid o fröjd tills 14 oktober. Då ska jag tillbaka till tandläkare igen, men nästa gång ska MANNEN vara hemma så han kan köra för detta resa gör jag inte om igen.
Söta lilla Carmen Ly...det är klart att man måste vara lite vetgirig när man är liten ;)
Tack för gratulationerna :)
Kramar