Livet i Villa Villekulla

Jag gör ju ibland så dumma saker så människor måste tro att jag är spykiskt störd.
Vi var och handlade på LAGER 157 i Örebro i dag.  Jag hade Tessy i ena handen och skulle kolla efter T-tröja för Thomas. Har tyckte inte att rosa var så manligt så jag la tillbaka den. plötsligt ser jag ett par som bråkar om en grön  klänning. Mannen ifrågsatte om hon behövde ännu en klänning och hon försökte o förklara att hon har ingen klänning som passar i hop med hennes nya väska. Samtidigt försökte jag gunga Tessy som var pipig och hålla koll på Jessica som tyckte att det var så spännande och öppna låder i butiken.  Plötsligt hör jag ett barn gråta och skrika MAMMA, MAMMA. Jag kollar så klart vad det är nu då(trodde det var Jessica). Ser att en liten tjej, kanske 4 år kollar på mig och gråter och håler i sin mammas ben. Hennes föräldrar(det bråkande paret) blänger på mig ilsket. Sen hör jag någon säga le bebiis(hon fortsätter med franska)och ser Jessica springande mot mig och plötsligt slår det mig. Jag hade trott att deras flicka var Jessica och klappat henne på huvudet och kramat henne med ena handen samtidigt helt in i hennes föräldras bråk och mitt eget virrvarr. Saken blev ju inte bättre när jag då fattad vad jag hade gjort kom helt bort och skrek till Thomas(som var i andra delen av affären): Jag trodde det var Jessica, jag klappade på fel unge, jag klappade på fel unge. Själv lite små skrattande helt nervöst och röd i ansiktet. Vilken syn. 
 Vad flickans föräldrarna blängde på mig och alla andra i butiken för den delen Jag var helt säker på att de skulle ringa polisen. Jag tror att de tyckte att jag behövde vård. Jag var förvånad när jag gick ut från butiken och där fanns ingen bil som väntade på mig med de fina vita skjortorna.
 Nästa gång jag går o handlar måste jag ta med min hjärna. Eller kanske ännu bättre o stanna hemma.Annars hör vi snart skräck historier om en mamma som skrämmer små barn i Örebro.
 Vad hemsk jag käner mig. Stackars flicka. Vilken hemsk upplevelse för henne.