11:E FEBRUARI
Det gick bra med Carmen Ly i går. Jag var riktigt nervös över hur hon skulle ta det. Inte för att de skulle ha varit nära för det var de inte. Min farmor bodde i Estland och vi har inte träffat henne de senaste tre åren, men just att hur hon skulle ta den delen med själva döden var jag orolig över. Både min mormor o morfar dog några år sedan, men då var hon liten och hade inte mera frågor än om vi fick äta glass nu. Tydligen hade hon fått för sig att man fick glass när någon var ledsen. Hon fick en glass strut då och blev jätte glad.
Hur förklarar man döden ? Vi är inte troende så det skulle ha varit löjligt o börja förklara allt med himlen o Gud. Gun berättade i går att en av hennes bekanta hade sagt att den döde hade somnat in och skulle aldrig vakna igen. Barnet hade därefter inte vågat o somna.
Att de har gått till en bättre värld känns också fel. Vart finns denna värld ? Varför kan vi inte åka dit ? Ni vet barnen har ju tusen frågor för allting. Jag tyckte att det bästa var väl o berätta som det är så det gjorde jag. Först trodde hon att det var hennes farmor som hade dött sen att det var hennes riktiga farmor. När hon då fattade att det var min farmor var det inte så farligt för hon var ju gammal och gamla människor dör ju. Inga konstiga frågor alls hade hon. Det där gick ju alldeles för smärtfritt. De hade ingen relation ju på de sättet så det var väl lättare o ta för henne.
För min egen del då ? Så klart blir man ledsen , det gör man ju. Vi hade en mycket nära relation när jag var barn. Vi var hos henne mycket som barn och jag fick följa med henne till hennes jobb ofta. Hon sydde skor i en skofabrik som luktade lim
Hon var en mycket stor kvinna och min första reaktion var att hur de kommer o få plats med henne i kistan. Hon var lika lång som hon var bred. Vilka konstiga tankar man kan få.
Hon var gammal och sjuk. Hon hade fått hjärtinfarkt många år sedan och på grund av sin vikt hade hon diverse hälsoproblem. Men hur gammal och hur dålig en nära släkting än är kommer det ju ändå som en chock. På något sätt tror man ju att de kommer alltid finnas där. Det är bara o ringa eller gå över och de finns där, precis som de har alltid gjort. Men så är det ju inte och de som har gått över till den så kallade andra sidan kommer aldrig tillbaka. Vi f¨år väl vara glada för de stunderna vi har fått med de o hoppas att de får det bättre någon annanstans. Var det nu än är.....
vad sorgligt att din farmor har dött. Kämpa vidare!
Det är nog svårt det där med barn och djupa frågor. Saker man inte ens själv har tänkt på kan ju komma på tal. Jag tycker att det är rätt fint att säga att farmor har kommit till en finare plats.
sv: Ja, gör det! Det är riktigt roligt :)