BÅTFLYKTINGS BERÄTTELSE 4
Att vara utan det enda man har älskat och utan den enda som har älskat mig gränslöst utan några krav var tufft. Att vara utan min dotter var det tuffaste jag har varit med om. Att vara utan pengar, att knappt ha mat och att sova på gålvet framför spisen var inte svårt alls, det gjorde mig inget. Det kunde ju knappast bli värre.
Jag tänker ofta vad hon måste ha tänkt o känt. Hon minns inte den tiden för hon var så pass liten, men jag undrar ändå. Var hon ledsen ? Saknade hon mig ? Kände hon sig övergiven ?
Julen och nyårsafton 2002 var hemskt. Jag fick träffa henne 5 timmar och ge henne present. Jag fick ta henne till min gammelmormor för mormor kunde jag inte ta henne till. Vi fick åka tåg o titta ut igenom tågfönster o peka på allt vi såg. Hon var jätte duktig på o prata trots att hon inte ens hade fyllt två ännu. Hon gav mig massa pussar o kramar o sa MAMMA PUSS om och om igen. Den där julafton förlorade jag 5 kilo tårar. Att hålla hennes lilla hand och krama henne var den bästa julklappen.
När jag hade lämnat tillbaka henne den där julafton visste jag att jag måste göra något snabbt innan jag förlorade mig själv i den mörka hålet. Jag hade varit utan henne i 4 månader och de hade varit världens längsta 120 dagar.
Under julhelgen hade min pappa erbjudit mig o flytta till honom men Carmen Ly. Jag sa att jag skulle tänka på det. Jag visste att om jag skulle flytta dit skulle jag förlora allt. Jag skulle vara under hans makt och jobba i hans butik. Jag skulle vara deras städerska, barnflicka, kock, SLAV. Jag hade jobbat för honom förr och jag visste hur han var. Han hade inte varit en bra pappa till mig. Han var ingen bra människa, ingen bra arbetsgivare. Dessutom bode de mitten av ingenstans. Vilken framtid hade jag haft då ? Han hade 5 egna barn och inte ens toalett i huset. Skulle jag inte träffat MANNEN skulle jag nog bo där i dagsläget. Jag skulle nog ha svalt min stålthet och flyttat dit. Jag skulle ha varit fånge . Men jag hade precis kommit ur en fångeskap och gå in i en ny var inte ett alternattiv just då. Jag ville inte. Det fanns ändå håpp för något bättre...
Jag var tvungen o hitta något bättre för både mig själv och min dotter. Jag var tvungen o komma på något,,, men vad ? Men framför allt var jag tvungen o förbättra min självförtroende. Jag var tvungen O SKAFFA mig ett självförtrodende. att tycka om mig själv och att tro på sig själv var något nytt för mig. Ingen skulle någonsin få trycka ner mig igen. Så långt hade jag bestämt nu var bara o verkställa det och det var svårt.
Som liten hade jag mycket dålig självförtroende. Dels att min mamma hade ingen stålthet i sig, hon hade extremt dålig självkänsla och bitterhet i sig. Jag tror jag ärvde det automatiskt. Min pappa hade en dålig kvinnosyn och saknade respekt mot min mamma. Båda mina föräldrar tyckte att jag var för fet, för ful och inte alls värt något. Att som liten sakna självförtoende gjorde det svårt o skaffa kompisar. Jag gav bort leksaker, godis och allt annat för att barnen skulle leka med mig. Jag gjorde allt som de andra sa. Specielt dålig var jag med killar.
Min första förälskelse var när jag var runt tre. Han hade blånt lockigt hår och var sockersöt. Min andra förälskelse var när jag var nio. Han var lite av en underdog han med. Han hade alkoholiserade föräldrar och de var extremt fattiga. Vi satt bredvid varandra i klassrummet.en dag samlade jag mod och frågade om jag fick låna hans suddgummi. Jag höll på o svimmaoch var knallrödd i ansiktet. Jag fick låna hans nerkladdade och äckliga suddgummi som jag inte alls behövde.
Medans jag var intresserad av mina studeier och drömde om snygga killar i Back street boys var andra tjejer på dejt med killar. Medans de fick sin första kyss satt jag hemma och tittade på Tv och medans de förlorade sin oskuld var jag o jobbade. Jag trodde på allvar att ingen man skulle aldrig vilja ha mig. att bo ensam med femton katter var min framtid. Att bli som min mamma var den värsta mardrömmen.
När då den första mannen kom till mitt liv trodde jag att så ska det vara . Det finns ju en livs kärlek för varje person och det där var mitt. Vi fick barn och oavsett att han inte var snäll skulle han vara ju den rätta trodde jag. Jag hade ju sett hur det hade varit för min mamma och mormor och så ska det även bli för mig. Det finns väl ingen annan som vill ha mig ? Vem skulle vilja ha en kvinna med ett barn ? En kvinna som hade ingenting o erbjuda ?
När jag då hade blivit singel och faktiskt blivit ledig för titta på andra män och även de ville titta på mig öppnades en helt ny värld. Det fanns män som tyckte att jag var VACKER....
sv: tack :D