Livet i Villa Villekulla

HUR ÄR DET ?

2010-03-30, 21:33

En vän till mig ringde i dag. Som vanligt började samtalet med att hon fråga hur det är. Som vanligt svarade jag att allt är bra. Jag svarar ALLTID att allt är bra oavsett om det är det eller inte. Varför då ? Varför är det så svårt o berätta hur det är egentligen ? Eller är det så att egentligen är ingen intresserad o höra hur det är med oss. Folk frågar bara för att vara artiga, de förväntar sig o få svar att allt är bra och sen fortsätta samtalet med något annat. Tänk att du skulle träffa en vän på gatan och efter att hon har frågat hur det är skulle du börja berätta att din mor har dött, du har cancer och katten blev överkörd. Eran vän skulle säkert känna sig besvärad och försöka o ta sig snabbt därifrån.
Så klart är det skillnad på vän o vän och till en bästa vän kan man säkert gråta ut om allt o alla men de andra vänner och bekanta de vill nog inte veta hur det är med dig egentligen. De frågar nog bara för att de är artiga. De har nog av sina egna problem och bru om andras skulle nog vara för mycket. Eller är det tvärtom de vill höra om allt dåligt för att känna bättre över sina egna liv. skönt att någon annan har det sämre. Folk kanske tycker om o gå hem o berätta till sin partner att den o den har varit otrogen eller att de har förlorat jobb. Människor kanske är elaka i grund o båtten ? Eller är de själviska ? Eller kanske de bara inte bryr sig ? Varför har vi svårt o dela glädje o sorg? Eller är det bara sorg vi har svårt med ?
Vad tycker ni ?

Livet just nu