Livet i Villa Villekulla

Ni har nog inte missat att det är val snart och den ena partit efter andra kastar ur sig alla sorts vallöften. Jag måste ju erkänna att jag blir förbannad på de flesta så kallade vallöftena för den ena är mera idiotisk än den andra. Om jag skulle ta alla i rad skulle jag nog få sitta här i två dagar non stop och det har jag ju inte tid med. För guds skull jag är ju kvinna , måste köpa skor...
 Men en sak ska jag skriva om som jag läste i tidningen i dag. Ni vet hur jag är. Jag är verkligen ingen feminist för jag är ganska nöjd som kvinna och jämställhet det kan de stoppa ni vet var. Det handlar om respekt mot varandra och inte tvinga leva människor jämställt, men det tar vi en annan gång. Jag vill prata om miljöpartiets nya förslag för föräldraledighet. Det ska nu vara tre delad så att papporna ska vara hemma mera. Jag har aldrig förstått ideen med det att tvinga någon o vara hemma med sitt barn. Kan vuxna människor inte tänka för sig själv ? Kan vuxna människor inte planera själva för sina familjer ? Om någon inte vill vara hemma med sitt eget barn kommer det knappast sluta bra att tvinga någon o göra det. Inte ens prata om familjes ekonomiska synvinkel. Tro mig eller ej , men  föräldrarana måste betala hyra och äta även under barnets första levnadsår. Och om man nu skulle ta det även en steg vidare så berättar de hur viktigt det är att båda föräldrarna ska vara hemma lika mucket för att barnet ska vänja sig med båda föräldrarna och de ska vara lika delaktiga och lika närvarande. Min undrar är ju så klart om barnen inte behöver båda föräldrarna efter de fyller ett ? Då kan de vara på dagis från morgon till kväll och föräldrar tar nitlott vem som ska hämta, lämna, mata, skutsa. Var försvann det viktiga då ? Då går det plötsligt bra o jobba över, vara borta från barnet etc... Tror de verkligen att barnet kommer o minnas det första året. Jag säger inte att det är viktigare att mamma eller pappa är hemma mera. Jag menar att det är upp till båda föräldrarna o bestämma hur de vill ha det, hur det är bäst för just deras familj. Nu kommer en del säga att om det är båda som vill jobba och att det finns de som inte kommer överens. Kan de inte ens komma överens om sån liten sak hur ska de då kunna bestämma om viktigare frågor under alla år som den lilla barnet ska uppfostras ? 
 Men nu när jag har gjort tillräckligt många irriterade kan jag kanske komma till poängen också.
Jag har en bloggkompis Anki. Hennes man väntar länge på organ transplanatation och det ser dystert ut för det finns inga organ o få tag på. Ett tag sedan uppmanade hon folk o anmäla sig som organtonatorer, men inte bara det. Hon gjorde även en namninsamling att alla människor som dör måste donera sina organer. Det  är inte många som håller med det. Inte politikerna heller för den delen. De tycker att människor ska själva få bestämma över sina kroppar o kroppsdelar även efter döden.
 Ni förstår nog vart jag vill komma nu ? Man ska ha rätt o bestämma över sin  lever, hjärta, ögon efter sin död, men man är inte kompetent nog o bestämma hur man vill dela upp sin föräldraledighet. Är vi föräldrar så inkompetenta så vi inte vet vårt egen bästa ? Jag undrar hur alla vi har vuxit upp o blivit kanska normala(ok inte jag, men ni då) utan att våra pappor stannade hemma.