DET MED KREATIVITET O FANTASI
Småbarn har fantasi så det räcker och rinner över till o med. Under köksbordet byggs det koja, dammtussar förvandlas till monster och lillasyster kan bli en hund fortare än man anar. Kreativiteten har de inte heller några problem med . Det kan målas på dörrar o väggar, det kan klippas ut figurer av tidningspapper och göras stora o små konstverk av.
Barn är inte ett tugg rädda att någon skulle tycka att deras tekningar är fyla eller att de är konstiga när de hoppar runt på gålvet o inbillar sig att de är kaniner. De njuter fullt ut.
Så varför klarar inte vi vuxna vara likadana ? Varför vågar vi inte göra likadant ? Hur många av oss målar tavlor och hänger upp de i hemmet och dessutom vågar visa de för omgivingen? Det är inte många. Och de som gör det kallas plötsligt konstnärer. I så fall är nog alla barn konstnärer för alla barn ritar o målar. Kreativa o fantasifulla människor kallas oftas för artister, designers, skådespelare mm. De kallas för talangfulla människor.
Barnen måste vara de mest talangfulla människor i världen.
Jag tror vi alla har allt det där inom oss. Vi är alla kreativa och har massor av fantasi. Vi vågar bara inte visa det eller vi kanske inte vet hur och vad vi ska göra med våra i deer. Men vad har vi o förlora ? Varför ska vi bry oss om vad andra människor gör. Fram med pennor o papper o rita en tekning o häng den på kylskåpet...
Håller med dig fullt ut :) Ju äldre man blir destu blygare blir man nog, för man är rädd vad omgivningen ska säga. Barn tänker inte så långt, de är deras fördel, de har fullt upp att leva i sin fantasivärld.