ATT TA SLUT PÅ SIG SJÄLV..
Jag är en sådan som måste ha mycket på gång hela tiden. Jag har aldrig förstått när folk säger att de har inget o göra. Att de har tråkigt.
Jag har alltid massor o göra och då kan man ju inte ha tråkigt. För sig skaffar jag alltid massor av saker som jag vill göra och som sen förvandlas till måsten. För har man börjat med något måste man ju avsluta det.
Jag har konstant 3-4 pysselprojekt i gång, sen målar jag något för hemmet eller för mitt pyttelilla företag, det ska renoveras på huset, bakas och allt det där dagliga med hus o barn som vi alla har. Dagarna snurrar från morgon till kväll och de flesta dagar lägger jag mig inte förran tolv på natten och sen vaknar jag redan vid två för att amma Lillemannen. Som mest blir det 5 timmars sömn varje natt.
Så håller jag på tills strömmen tar slut. Som i går kväll. Jag kände mig som en gammal tvättsvamp och somnade redan vid nio tiden och sov ända tills nio på morgonen(med några amningspauser emellanåt så klart). Så länge sover vi aldrig här. Vi brukar gå upp senast klockan sex, för det mesta redan vid fem.
Sen när jag har fått min vilonatt . Tror ni att jag lärde mig något av det då ? Inte ett dugg. Livet går på högvarv igen tills baterit tar slut på nyttt. Ibland har det hänt att jag har blivit så dålig i några dagar att jag knapt orkat med något, fått en hemsk huvudvärk o kramper i ögonen.
Ja, jag vet att jag inte är ensam. Det finns många av oss, både kvinnor o män, som inte vet hur man ska ta det lungt. Det är ingen kvinnosak som många vill få det till. Det finns även män som tar på sig alldeles för mycket. Det är inte heller någon duktighets grej. Jag måste inte vara duktig för någon. Allt jag gör gör jag bara för att jag själv vill. Och trots att det blir för mycket emellanåt kan jag inte låta bli. Hur korkat låter inte det ?
Så vad är det för tvångstankar jag har som gör att jag inte kan ta det lungt. Inte kan sitta o rulla tummar en hel dag bara för att...
Varför måste jag alltid göra två saker samtidigt ? Jag kan för guds skull inte ens titta på TV utan att göra något annat OCKSÅ.
Varför måste jag koka all barnmat själv ? För guds skulle hälften av Sveriges barn lever på burkmat och har faktiskt överlevt ändå .
Jag kan inte låta någon annan heller o hjälpa mig för alla saker måste göras precis som jag vill det. Så har jag inbillat mig att i dag ska det bakas bröd så ska det också göras det. Även om det innebär att jag ibland står i köket klockan elva på natten o bakar syrdegsbröd. Mannen har ganska ofta roligt över mina konstigheter.
Alltid när vi åker till min kompis Veronica måste ja baka med mig något. Inte för att någon begär det från mig, bara för att jag själv tycker att det ska man göra.
Alla dessa SKA saker skaffar jag själv. Jag tar allt det där SKA på mig själv och ganska så snart har man 10 SKA som SKA göras så snart jag hinner och man har ju bara 24 timmar per dygn. Inte 25 eller 40, bara 24.
Lösningen är ju enkel egentligen. Man tar bort allt det som är oviktigt. Som att blogga tillexempel. Att blogga tar ju hemskt mycket tid, tid man kan göra annat med, som att sova till exemel. Jag har funderat på att sluta blogga minst 100 gånger. Men sen börjar jag tänka på allt bloggen har gett mig. Bloggen har gett mig så mycket positivt så ni kan bara inte ana. Ja, det har ju varit en hel del negativt med med alla dessa anonyma idioter, men det positiva har övervägt det negativa. Och när jag tänker på allt det bloggen och mina bloggvänner, ni alltså, gett mig så inser jag att bloggen är ju vikgtig. Jätte viktig för mig.
Mannen min brukar säga att sova hinner man göra tillräckligt efter döden. Men tar man slut på sig själv kan nog döden komma snabbare än man anar så jag ska nog försöka o lära mig släppa lite av denna kontrollbehov jag har och slappa lite emellanåt. Eller jag SKA försöka i alla fall..Jorden går nog inte undan om den där limpan inte blir bakad och om småttingarna inte får sitt rum omgjord den här månaden..Eller jag hoppas i alla fall. Annars vet ni vem ni ska skylla på för jordens undergång..
Känner igen mig, har nu lärt mig att ta de lugnt, sjukdomen tvingar mig till de, men har fortfarande viljan att göra allt så de är min morot att bli bättre.