FORTSÄTTNING:EN BÅTFLYKTINGS BERÄTTELSE
Jag hade aldrig varit inne i en sådan stor båt. Jag hade inte ens drömt om att få åka i en båt. Jag var minst sagt förväntansfull, men även livrädd. Varje liten ljud båten gjorde fick min hjärta o vilja hoppa ur bröst korgen. Jag såg framför mig Titanic o Estonia. Jag trodde inte att båten skulle sjunka. Nej. Jag VISSTE att det skulle göra det. Typiskt. Min första båtresa o skiten kommer o sjunka. O låt oss vara ärliga. Det här är inte en film. Jag kommer inte bli räddad, inga diamanter kommer bli gömda i min ficka..jag kommer o göra bara ett enda sak..DÖ.
I den tiden, nästan 10 år sedan, fick man köpa en enkel biljett utan hytt. Fantasia hade en sovsal med massa stolar man kunde fälla lite bakåt o sova i. Inte det bekvämaste, men billigt sätt o resa så de flesta estländare reste på detta vis. Mannen hade dock en plats i en hytt. Han hade ju bokat biljetterna innan vi visste att jag skulle följa med så vi hade ingen gemensam hytt o dela på. När vi lämnade väskorna i hans hytten fanns ingen annan där o vi trodde att det skulle bli så.
Allt kändes så himla lyxigt nästan som i en film. De guldfärgade handdagen o armstöd, långa mattor, spelautomater o dans showen. Det kändes nästan som. Som Las Vegas. Inte att jag hade någon gång varit i Las Vegas , men jag hade ju sett i filmerna.
Allt kändes som i en dröm. Overkligt. Om det inte hade varit för den gungande båten så hade det varit perfekt.
Men båten gungade o gungade. Båten lät.
Jag var ihjälskrämd.
Vi tittade på en dansshow vilket jag tyckte var så bra o spännande. Vad jag inte visste då var att jag kommer o se denna show många fler gånger o hinner till o med tröttna på det. Jag hinner till o med börja hata det, jag kommer börja o avsky det. Men just denna stund var allt så lyxigt, spännande drömvärld.
Men ganska så snart blev lyxen vardag o hela magin försvann.
Vi åt middag i A la carte restaurang. Bara han o jag. Jag var 21 år gammal och det var andra gången i mitt liv som jag åt i en restaurang som hade menyer, som man satt o beställde mat o som hade servitriser. Jag kommer inte i håg vad vi åt, men jag antar att jag åt kyckling eller fisk. Det var den tiden jag inte åt kött. Jag beställde förmodligen det billigaste rätten för alla priser verkade så enormt höga. Jag sa förmodligen även att det var min favoritmat även om det inte var det. En hemsk ovana jag har även i dag.
Vi beställde säkert en tårtbit med två skedar. Det gjorde vi alltid. Det gör vi fortfarande. Tänk att vissa saker aldrig förändras.
När vi hade tittat på en av showerna o dansat i baren gick vi ner till hytten. Där satt två håriga ryssar o stirrade på oss. Jag vet vad de tänkte. Han var utlänning o jag hade hora skrivet på pannan. Jag kröp längst in i sängen o mannen la sig bredvid mig. Snart kom en till ryss o de drack något. De pratade. De luktade illa o jag kände mig olustig så vi gick ut.
Hela natten gick vi runt i båtens korridorer, vi pratade, tittade i butikernas skyltfönstrar.
Det sov folk på bänkar o spyor fanns på golven, dricksglas överallt, någon fyllo skrek i en korridor..festandets baksida syndes o hördes överalt.
Vi satt ett tag i sovsalen o på TVn visades någon film. Jag hade varit vaken en evighet , men jag kände mig inte ett dugg trött. Men så är det o vara kär. Man känner varken hunger eller trötthet o ja KÄR var jag så i helsike mycket. O det var inte bara det här, det lyxiga. Det var han. Han verkade så smart, trygg o rolig. Han var en charmtroll. En nallebjörn. Han hade allt som en drömman ska ha. ALLT.
När caféerna öppnade tidigt på morgonen så drack vi caffe o åt var sin glass. Glass till frukost är inte fel ska ni veta. Senare åt vi även den omtalade svenska smörgåsbordet Det var massor med mat där enorma mängder. Saker man aldrig åt hemma till frukost.
Äter folk i Sverige såhär ?
Strax innan tio gick vi ner till bilen o satt oss på våra platser. När båten hade gått i hamn skramlade det o en dörr öppnades. Efter en liten stund körde vi ut. Ut till Sverige. Jag hade överlevt. Jag dog inte. Båten sjönk inte.
Fast det var kall februarimorgon skinade solen rätt i ögonen på mig. jag kisade o såg den klara himlen o hus, trän, bilar..De har det ju som vi har. Planeten Sverige hade människoliv.
Vi körde fram till tullmannen o visade passen. Det frågades tusen frågor om varför jag var där.
När jag skulle återvända?
Vem som skulle försöja mig under min vistelse i Sverige?
Det kändes nästan som en polisförhör. De ville nästan att jag skulle erkänna något. Gud vet vad..
När vi till slut hade fått komma därifrån kunde vår resa mot Örebro börja.
Jag kollade genom fönstret o tittade på husen som passerade, människorna , bilarna.
Tänk att jag satt i en bil i Sverige. Vilka vändningar liv kan ta bara på några veckor.
Efter några timmar stannade bilen vid en bensinmack som hade även en liten matställe. Vi åt, tankade o fortsatt resan. Vi hade köpt några cd skivor o spelade musik i bilen, det var den tiden mannen inte hade avslöjat sin hemska musiksmak ännu så det var inga dansbandsskivor som spelades. Det var pop o inget annat. Det var ju alldeles i början av vårt förhållande så man hade inte avslöjat några dåliga sidor för varandra. Till exempel fes han inte ett enda gång under den långa bilresan. Nu kan han inte ens gå från ena runmet till andra utan o släppa sig. Men det är inte bara han som har rasat. Det är även jag. iI den tiden sminkade jag mig dagligen. Nu är det inte ofta min ansikte blir spacklad. Nu har vi blivit en gammalt gift par. Då var vi unga, jag i alla fall, o nykära.
Det var en spännande o lång bilresa. Allt var ju nytt. Titta där är en Mc Donalds pekade jag genom bilrutan. O om e liten stund var en till. Tänk att man kan bli så upphetsad över Mc Donalds.
Innan vi skulle till lägenheten skulle han visa mig sin stolthet Sin båt. Vi körde till hamnen som hade många båthus. Där långt bak fanns ett stort hus av plåt. Han kollade att allt såg bra ut på tanke av stormen några dagar innan. Efter det fortsatt vi resan mot lägenheten.
Äntligen. Efter en lång resa var vi nu äntligen fram o han parkerade bilen i en liten innegård. Vi gick ur bilen o han öppnade en dörr. Det var en liten bakdörr.
Bor han här ? Bor folk i Sverige så här ?
Vi gick upp i en smal trappa. Det kändes evigheter innan vi kom fram till en dörr. Han låste upp den o där var det.. hans lägenhet. Tvårummare på Söder.
Direkt i hallen stog det en databord med en dator. Åt höger bodde pojken o åt vänster var det ett vardagsrum som hade en säng o två fåtöljer En lagerhylla o en Tv. Det kändes tomt o kallt.
Jag tittade panikslaget runt i hans lägenhet. Jag fick gråten i halsen. Satt mig i en röd stor fåtölj o drog mina ben mot bröstkorgen o började storgråta..
Vad har jag gjort ???
Nu väntar jag på fortsättningen med spänning....!