VUXENSPEL
Skadeglädjen är vist den riktiga glädjen som barn har redan från ung ålder.
Jessica o Tessy sa inget. De blev inte ens ledsna. De brydde sig inte alls. De började prata o leka o det där att de inte var bjudna var ingen stor sak alls. Men JAG tycker att det kändes inte alls bra. Jag som vuxen gjorde en stor sak av en liten sak o började grubbla på massa saker på väg hem.
Alla barn är super snälla mot Jessica o Tessy. De står o väntar redan när småttingarna kommer o de leker med de hela dagarna.
Men faktum är att de har inte blivit bjudna på ett enda kalas sedan de började i augusti. Jessica har sagt ibland att den o den tjejen har sagt att hon ska ha kalas på en viss dag o det har verkat som Jessica har trott att hon med skulle få komma, men hon har aldrig fått någon inbjudan.
Jag har alltid tyckt att bjuder man barn på dagis ska man bjuda alla. Nu har mannen övertalat mig o bjuda bara tjejer den här gången. Det ska ju bli prinsesskalas så jag gick med på det. Fast jag känner mig hemskt dålig över det för jag vill inte att någon barn skulle känna att varför han inte fick komma på någons kalas. Och som vuxen finns det ju inget värre än se sina barn besvikna. Man undrar ju direkt att varför tycker de inte om mitt barn ? Vad som är fel på mitt barn ?
Om mina tjejer har inte blivit bjudna på någons kalas så måste det nog vara så att föräldrarna inte tycker om oss helt enkelt för i den åldern är det ju så att det är föräldrarna som bestämmer. Det hela är ju en vuxenspel egentligen. Det är föräldrarna som har åsikter o det är de som skickar bjudningarna
Om ingen gillar oss betyder det då att ingen kommer på Jessicas kalas ? Vad hemskt det skulle bli om INGEN kommer.
Hur kommer jag lösa det då ?? Hur i hela fridens namn tröstar man henne då ?
Det där vuxenspelet med barnkalas är egentligen en ond spel. Vi bestämmer om vilka barn som får komma o vilka som inte får komma. Vi kan genom detta få vissa barn må dåligt o deras föräldrar känna sig som de inte dyger. O ingen vill ju vara en dålig förälder för så känner vi ju oss då. Vi känner ju oss misslyckade som föräldrar när våra barn är inte omtyckta.
Va den som du är säger vi ju till våra barn fast vi vill ju att de ska ha kompisar. Vi vill ju egentligen inte att de ska vara så speciellt annorlunda o udda så att ingen vill vara med de. Men vi själva då ? Även vi måste ju vara omtyckta så att andra föräldrar skulle tycka att våra barn skulle få komma hem till de. Ska vi då följa vårt eget råd o vara de som vi är eller ska vi vara de som andra vill att vi ska vara för att passa in för våra barns skull ???
Tror du inte behöver oroa dig att de inte gillar er, min spontana reaktion är att de beeter sig svenskt, "vi har inte blivit bjudna av er, ni blir inte bjudna av oss" hoppas verkligen jag har fel. Tror folk kommer komma på kalaset, var inte orolig.