OM SAKNAD

Livet just nu / Permalink / 1
 
  Ikväll kommer Carmen Ly hem från kollot. Klockan 18:00 kommer hon.
Vi har då inte setts i ungefär 9 dagar, 3 timmar och 54 sekunder...Jag sa UNGEFÄR.. Det kanske är 9 dagar, 3 timmar och 55 sekunder...
Har jag saknat henne ? Ne inte ett dugg..OK nu ljuger jag lite, men det har faktiskt inte varit så himla jobbigt som jag trodde.
Det var värre första gången hon åkte på kollo. Då var hon bara 9 år. Praktiskt taget en bebis ju. Fast hon har alltid varit väldigt självständig. Hon sov redan borta hos kompisar när hon var 4. Så när hon kom hem med kollopapprerna från skolan och berättade att hon ville så gärna gå trots att ingen annan från hennes klass skulle gå tvekade jag inte. Hon skulle klara det utmärkt. Det skulle gå bra.
Och det gick det också. Hon hade jätte roligt och ville åka tillbaka nästa år igen.
Värre var det dock för hennes mamma. Jag oroade mig för henne fast jag viste att det fanns ingen anledning till det. Min mammahjärna fungerar lite konstigt ibland.
Jag saknade henne massor. De första dagarna la jag fram en tallrik även för henne när jag dukade middagsbordet. Sen undrade jag varför hon inte kom o åt och kom efter ett tag på att ja juste hon är ju på kollo..Jag liksom väntade att hon ändå skulle komma ur sitt rum som vanligt. 
Det konstiga är att även om jag saknade henne massor så var jag ju ändå glad för att hon var borta. Hon hade ju kul där och hon fick liksom växa o bli större, ta eget ansvar och uppleva något nytt. På något sätt var det också bra o sakna henne för hur ska man annars veta att man kommer o sakna någon om man inte har varit borta från varandra. Fast vi två hade ju varit borta från varandra färut. När hon bodde hos sin pappa sågs vi inte i långa perioder och det var hemskt. Jag trodde att det skulle bli lika hemskt nu när hon åkte på kollo. Fast det var en helt annan saknad då. Då viste jag inte om o när vi skulle ses så saknaden var en sorgsen saknad medans saknaden jag har nu när barnen gör något utanför hemmet är glädjerik på något sätt. Även om jag vill vara med de hela dagarna så vet jag att det är bra för de o komma ifrån sin mamma ibland. Jag tror inte att det skulle vara så roligt för barnen om mamma skulle sitta bredvid de i skolan hela dagarna .Skulle nog vara en aning pinsamt också om mamman skulle hänga med i allt de gör hela tiden.
Det är lättare o sakna när man vet att man ses igen. Och när man ses så är glädjen o ses en helt annan än när man träffar någon varje dag. Konstigt egentligen. Nästan som att man inte är lika tacksam o glad att ha människor nära sig varje dag. När man träffar en vän man inte har setts på länge så umgås och gläds man på ett helt annat sätt än att träffa en vän man ser varje dag. Ibland kan vi till o med bli lite trötta på de vi ser jämt. Jag vet att jag gör det i alla fall. Blir en aning trött på MANNEN gör jag. När han inte är lika intresserad som jag över rean på HM eller när han tycker att titta på Speedway på TV är något jag uppskattar på en lördagkväll. Fast då när han är borta på jobb så saknar jag honom fast inte lika mycket som när vi bodde i var sitt land. Då saknade jag honom på ett helt annat sätt....
#1 - - knodden.blogg.se:

Håller med. Det finns olika sorters saknad. Visa bra o visa mindre kul =)

Till top